Aftonbladet – 25 augusti 1873, sida 3

vänta — hon var en engel och höll gamle Mark bättre vid marginalen, än hvad han sedan varit, fastän jag tror väl inte han är förderfvad nu. heller. Ja, vet du, gosse stunder finnas då jag nästan tror att Marie är ännu bättre än mör sin. Hon ären god flicka, det kan jag säga dig, Tom. Den gången är ätminstone ryktet af sammå mening som ni. ; Tokigt vore det annars. Och hvad utseende beträffar så — du känner ordspråket och jag kan gerna upprepa det till dig, hvilken jag anser som en son: — Den vackert lefver, vacker är. Ni får ej glömma slutorden i ordspråket, sir: — och vackert får. Du menar det? Så gör också jag. Hör på, Tom — Mark angreps i denna stand af någonting, snarlikt Sanct Veitsdansen började häftigt knäppa upp och igen hvarenda knapp i sin rock, slet och drog i sina svarta handskar så att de — som vanligt är — sprucko sönder på ett halft dussin olika ställen; tog af sig hatten, torkade sig häftigt i pannan, satte åter hatten på sig, men bakfram och rykte slutligen sin arm ifrån Toms, fattade honom vid axlarna och Bade: Du tänker verkligen så? Ja, jag måste tala ut hvad jag tänker, krusfloret må sitta på, eller inte göra det! Hvad är din tanke om den man som gifter sig med min dotter, så som hon ser ut? Jag tänker, svarade Tom, undrande hvem den lycklige kunde vara, att han blir så lycklig genom att hafva vunnit ett sädant hjerta, att han vore en stor narr om han brydde sig om ett mer eller mindre vacgert ansigte. (Forts.)