Aftonbladet – 25 augusti 1873, sida 2

Fe OM allla MCULlO al fanllijol. SL lag eg exekutorerne att försöka komma i ber lsin: ttning af hvad som finnes af familjeegen: och om i Hannover, Preussen eller Amerika. )my: Om förhållandena i Persien har Mor-van ing Post under den 5 Juli en korrespon:! het, ens frän Teheran. Perserne, anmärker kor-arti espondenten, synas ha mycket väl redälpeis ä det lysande sätt, hvarpå deras shah blif-lrep; it mottagen i de europeiska hufvudstä-lPer erna, och voro mycket belåtna dermed. laqaet Jock betraktas detta mottagande något an-läet orlunda med persiska ögon än med euromå eiska. Men avser der, att det är shahenpin om bevisat de europeiska staterna en ära gel art om att besöka dem. Konungarnes konung, pig eter det, har gjort den engelska drott-öke ingens ansigte hvitt derigenom, att hanlran 1edrat henne med sin närvaro vid en trupp I me nönstring i Windsor. Konungarnes konungison rar med stor nedlåtenhet hedrat prinsen aflme Wales derigenom, att han intog qvällsmål-len id i Marlborough-House. Så yttra siglanm le persiska korrespondenterne. Den engel-lgop ska korrespondenten befarar, att Nasr-eddin! ge; öjligen kunde dela denna öfverdrifna sjelf-1 ko; xänsla och vid slutet af sin resa inbilla sig,! sla utt han är den mäktige monarken, för hvil-gat ken hela Europa, tillbedjande, har krupit i ga stoftet. Men så blind torde shahen dockem icke vara, ehuru den teheranska brefstilen fp, gjort hvad den kunnat för att vanställa för-l yx höllandena. Om politiska oroligheter i Persien vet korrespondenten ingenting. Nasreddin har visligen tagit med i sin svit till Europa de oroligaste hufvudena för avt betrygga lugnet hemma. På löftena om om: fattande administrativa reformer inläter sig), korrespondenten icke. Sådana löften ha se-1. dan läng tid blifvit gjorda. Dock vill dotler synas, att shahen och äfven hans storvizir Hadschi Hussein, hvilken icko skall varae synnerligen liberal, ej vilja några sådana reformer. Och äfven om de ville, så kunde!tl de icke, emedan prestväldet i Persien ärl!? alltför mäktigt. Presterne förstå att upptil rätthälla sitt inflytande i hela dess viddjY! och hälla de verldsliga myndigheterna i beroende, Administrationen är alltigenom då korrumperad. Vil inträffande orättvisor söka de af myndigheterna förföljde sin till-1!e flykt i moskeerna. Presterno äro visserligen lika mycket korrumperade, men de förstå fortfarande att omgifva sig med eu helgonskimmer säsom folkets beskyddare. Om shahen inläte sig i strid med presterskapet, så skulle folket och armån otvifvelaktigt ställa sig på det sistoämadas sida. Det skulle kunna blifva annorlunda, om shahen förstod att vinna armån för nigon reform, men detta är icke sannolikt, ty soldaterne äro de mest föraktade af hela befolkningen och vilja gerna låta allt gå i de gamla spåren. Om den Reuterska affären gjort upp: seende i Europa, så är detta natarligtvis ännu mera fallet i Persien. Dock troricke nämnde korrespondent att i fråga varande plan skall förverkligas efter Reuters stolta löften. Förarbetena för den första banan från Teberan till Rescht vid Ensellibugten ba redan börjat, och fullbordandet af derna sträcka kan kvappast länge låta vänta på sig; men till någonting mera har man ännu på lång tid icke någon utsigt. Den första jernvägens läge uppväckte förundran i Persien, ty den öppnar landet fullkomligt för ryssarne utan att just försäkra det om några motsvarande bandelsfördelar. En bana från Persiska viken till turkiska gränsen skulle , istrategiskt hänseende haalldeles motsatt ver-s kan och dessutom komma handeln till godo. Sådan är den engelska korrespondentens uppfattning. Men att man bestämt sig förs att börja med banan Teheran—Rescht berorj? utan tvifvel derpå, att Rescht stär i liflig I öngbåtskommunikation med det på nya vär gar för verlåshandelna år från år rikare blifvande och sitt jernvägsnät ända till Kaspiska hafvet framskjutande Ryssland, och förbindelsen med Ryssland, hvars handel och industri befiuna sig i en så kraftig utveckling, måste medföra större fördelar än för bindelsen med Tarkiet. — MOM OD ss hå Kal n Äfven Hermann Vambery, hvilken, somj bekant, är en grundlig kännare af förhållavdena i Mellanasien, har i Augsburgische Allgemeine Zeitung i en intressant skrifvelse uttalat sig om betydelsen af shahens af Persien besök i Europa. Det kan icke vara något tvifvel om, ytirar Vambery, att shahen företagit sin resa till Europa för att med egna ögon se dess institutioner och lära kävna dess konster och vetenskaper, och att ban såsom öfverhufvud för en mohammedansk sekt (schiiterne) dervid Bdagzelagt en stor fördomsfrihet. Det kan icke heller betviflas, att hans afsigt är att omplantera de europeiska inrättningarna iper sisk jordmån. Den uppfostran, han fått, är icke den som i allmänhet blifver de turkiske pringarne till del. Desse tillbringa sina ungdomsår i overksamhet bland snöpingar och råe hofmän; men de persiske komma mycket tidigt i beröring mwed den yttre verlien; de blifva nemligen alltid stäthållare i den rika provinsen Aserbeidschan, och såsom ståthållare der har Nasr-eddin vid sitt umgänge med de der boende europeiske köpmännen lagt i dagen otvetydiga sympatier för vesterlandets kultur. Sedan han kommit på tronen kunde han med större frihet lägga i dagen dessa sympatier; och han var icke endast den förste persiske konung, som med förkärlek upptog europeer i sin omgif. nving, utan han har gjort mera för att bringa sitt lefnadssätt och sin hushållning i öfverensstämmelse med de europeiska än de tre siste sultanerne i Turkiet, hvilka dock bo Europa så mycket närmare och ha vida flere förbindelser med europgerne. Det är icke Nasr edding. skuld, att icke de inre statsförhållandena i Persien blifvit mera reformerade än förhållandet verkligen varit. Perserne äro otvifvelaktigt i andlig begåfning vida öfverlägsne alla Asiens mohammedaner; 3. men de ha äanu allsicke varit utsatto för 11. päverkan af vesterländsk kultur, och en enda furste kan på en kort tid icke uträtta mycke: i detta hänseende. Om man frågar, huru vida shahen, efter att ha sett de europeiska länderna, skall intressera sig lika mycket för den europeiska kulturen som förut, och om reformerna nu skola blifva verkstälds både med större skyndsamhet och lycka än förr. så är detta mycket svårt att be RS OR ke be P0 je SS TO TT Sr Be