Aftonbladet – 25 augusti 1873, sida 2

ill Les Allinges vid Thonon i Savoyen den 5 nästinstundande September. Här var det an förlidet år höll sitt förnärmande tal om ch mot regeringen i Genåve, och här står ett apelh som är invigdt åt den helige Frans f Sales, Den i Berlin utkommande tidningen Na ional-Zeitung innehåller den 21 en märklig rtikel med namn Tyskland och de jordiska staterna, hvaraf vi här medlela ett utdrag. Det besök, som vår kronring aflagt vid de svenska och danska hofven, och den sympati och artighet, gom viats honom från befolkningens sida, riktar vilkorligt våra blickar på dessa stolta och kraftiga folkstammar i Norden, som vi så nge varit vane att betrakta som våre blodsrvandter. Danskar, svenskar och mnorrmän äro en gren af den stora germaniska amiljen, under forntiden voro deras gudar ifven vära. Och återigen alltsedan refor mationen förband en gemensam tanke, en vemensam strid de nordiske männen med tyskarne. Icke utan politiska och egoisti ska bevekelsegrunder drogo Christian IV och Gustaf Adolf i fält i det stora kriget för samvetsfriheten och den protestantiska li lärans upprätthållande; men till slut har den tappre svenske konungens hjeltedöd kommit 038 alla till del, han tillhör oss. Den glans, som under adertonde århundradet utgick från vår literatur, har äfven upplyst Danmark; till ej utan skam för oss, till ej utån ära för dem berättar litteraturhistorien, hvilken uppmnutran Klopstock erhöll från Kjöbenhavn. Derför har så väl den moderna danska som svenska skaldekonsten uppblomstrat på den tyska. Sedan artikeln berört de politiska förvecklingarna emellan Danmark och Tyskland, fortsätter den med följande ord: Till hvilken grad en förening emellan Norge, Sverige och Danmark kan förverkligas, låter svårligen bestämma sig, men derpå är icke att tänka, att det under de närmaste årtiondena skulle kunna gifvas blott en nordisk enhetsstat, blott en kouung med tre kronor — sågom i medeitiden un der Kalmarunionen. Hvarken danskar eller svenskar skulle vara benägne att uppoffra sin sjelfständighet och sina nationelia egen domligheter för en sådan fantasibild. Den gemensamhet i många intressen, som förenar de nordiska rikena, är ej så stark och tvingande, att en. enhetsstat för dem skulle vara en nödvändighet. Väl hafva de dåraktiga ryktena om det nya tyska rikets omättliga eröfringsbegär, som efter Frank: rikes besegrande genast skulle bemäktiga sig Jylland och danska flottan, under någon tid hållit allmänna stämningen i Kjöbenhavn och Stockholm i rörelse, och man har väckt åtskilliga förslag till föravar emot tyskarne. Den afiidne konung Carl XV i Sverige ansågs för vär fiende; han har gjort allt möjligt för att reorganisera svenska hä-l. ren och öka landets försvarskrafter. : Men gifves det då i sjelfva verket emelJan skandinaver och tyskar frågor, som blott kunna lösas med svärdet? Är ej allt det, som yttras i dylik riktning, öfverdrift, ut1 Ttryck af obenägenhet och hat, fantastiska lfabier? Huru ofta skall Tyskland ännu behöfva upprepa, att det icke sträfvar efter främmande besittningar, utan blott åstundar Iden äran att vara fredens starke väktare i Earopa? I Danmark, Sverige och Norge ger det sina naturliga bundsförvandter i norr, liksom i öster och söder i Österrike och Italien. Skulle Ryssland, trött vid sina eröfringar i öster, vilja störta sig ut på hafvet, så skälle Tysklanås och de nordisi ska makternas förenade flottor vara tillräckligt starka attför detsamma för alltid spärra vägen ut ur Östersjön. Om det öfver huf-lvud gifves nägon fara för Nordens sjeltI ständighet, så hotar den blott från Ryssnlland. I besittning af Sverige och de Dan i ska öarna, kunde detta rike föra verldskriol get emot England med mera eftertryck äni a : RV dr re Fo me Mm fö FH VR rr Ö KM MM OUR RA i! klyftorna och passen vid Hindukusch. Favan förlorar mycket at sin förskräcklighet, så snart Tyskland står såsom Nordens t! bandsförvandt. Med hvarje år skall insigten 1 blifva klarare deri, att det nya tyska rikets i,l makt juet betryggar de smärre staternas a I sjelfständighet och fribet, säsom Belgien och fr. Schweiz gent emot Frankrike, och Danmark tl och Sverige gent emot Ryssland Sedan 1tidningen vidare betonat nödvändigheten för 1-I den germaniska folkstammen att sluta sig tb; tillsammans emot ultramontanerne, slutar ej artikeln med följande ord: Vi hoppas, att 0kronprinsens besök i Norden skall bringa n, Iden försonligare stämningen hos norrmän, 1svenskar och danskar till ett tydligare utptryck och blifva första beviset på en verka-l lig och varaktig fred emellan dem och 0oss. rel De senaste underrättelserna från Spa ginien angående den carlistiska insurrektioerl nen äro åter något gynnsammare för rege gringens och republikens sak. Bilbao, som en I var hotadt af carlisterne och redan besköts, 4-1 har fått undsättning. 12,000 man republiet. I kanska trupper ha intågat i denna stad, och Bi carlisterne ha öfvergifvit alla sina positiominer i dess grannskap. — Totalstyrkan a laearlisternes stridskrafter i Spanion uppskaterltas för närvarande, enligt en korrespondens 8-1 till Times, till 28,000 man, inberäknadt 500 et man kavalleri. Regeringen bereder sig att ill eftertryckligt bekämpa dem och organiserar arlför detta ändamål 90,000 man reguliera af trupper, och 80,000 man reservtrupper. I inslutet af September skola 60.000 man ai 1åreserven vara mobiliserade. Regeringen har un. l äfven till sin disposition 20,000 man natio 1Snalgarde i de stora städerna. Oaktadt sir 12, I ofantliga öfverlägsenhet i styrka, erkänne sar I regeringen det carlistieka upproret såson stelen fara, hvilken allvarsamt måste bekäm aflpas. Marskalk Espartero, som af regerin så gen blifvit rådfrågad angående da militä jan riska åtgärder, som skola vidtagas, har till styrkt, att marskalk Concha skall få befä let öfver nordarmen och general Morione: ke öfver den navarresiska divisionen, Det upp ych I sifvog attrarlisterne transvorterat nio laste