Aftonbladet – 25 augusti 1873, sida 2

STOCKHOLM den 25 Augusti. Enligt ett i går ankommet telegram inaehåller Assemblee Nationale, organ för hösern inom franska nationalförsamlingen, en officiös förklaring af innehåll, att tidnin sarnas uppgifter om mötet i Frohsdorff äro alldeles oriktiga. Sannolikt har denna förklaring framkallats af den oro, som ryktena om fusionisternas plan att omedelbart åter upprätta monarkien, framkallat inom det republikanska partiet och hvilka gifvit anledning till åtskilliga möten af detta parti, på hvilka man förklarat sig skola hindra monarkisterna att realisera sina afsigter. Förklaringen i Assembl6s Nationale tillkän nagifver att endast det är sant, att fullständig, absolut enighet åstadkommits mellan prinsarne af det franska konungahuset ; men att ingen plan blifvit aftalad och ejl heller någon uppgörelse träffad. Regerinagen sysselsätter sig ännu ej med saken,l om hvilken det ensamt tillkommer nationalförsamlingen att uttala sig. Tidningen upp: manar till tålamod, tills hon den 5 November sammanträder. Det monarkiska partiet gör omisskänneligen för hvarje dag större framsteg. Denna förklaring, som q entliggjordes den 23, föregicks emellertid under den 21 och 22 af rykten af mycket obehaglig natur för fasionisterne. Dessa rykten hafva offentligen återgifvits af Opinion nationale, som garanteras deras tillförlitlighet. Enligt denna tidning skulle fosionen i sista ögonblicket ha misslyckats derigenom att grefven af Chambord bestämdt förkla: rat sig icke kunna modifiera sina hsigter om fanan, äfvensom han uppstält betänkligheter med afseende på konstitutionen. Det enda de underhandlare, som begifvit sig till Frohsdorff, kunnat utverka af grefven, var att de förmått honom att afstå från sin af sigt att offentliggöra ett nytt manifest, in nehållande en förklaring att han icke i något fall skulle öfvergifva den hvita fanan. Om man sammanställer förklaringen i Åssemblåe nationale med de anförda ryktena, fioner man att fusionisternes förhoppningar om en snar monarkisk restauration måste ha kommit på skam och att grefven af I Chambord icke på långt när visat sig så medgörlig, som orleanisterne till en början sökte göra troligt. a mm ps 0 4 hd 2 Vallfärderna i Frankrike ha ännu icke förlorat sitt behag för ultramontanerne, och den officiösa Agence Havas, hvara depescher kontrolleras i inrikesministören, börjar nu I samvetsgrant anföra hvarje gång ett par hundra pilgrimer få lust att begifva sig till det eller det heliga stället och meådelar verlden underrättelse derom med samma utförlighet som om det gälde de mest vigtiga politiska handlingar. Än heter det att vallfärderna till Notre Dame de Ceignac dit lockat oerhörda folkmassor, än att flere hundra pilgrimer med extratåg färdades genom Rheims till Notre Dame de Liesse. Hvad de göra der och hur de resa hem refereras lika noggrant. På det att pilgrimerne icke skola sakna förströelse på jernvägen, hafva nu utkommit två häften ultramontana sån ger, till hvilka en komponist vid namn Aloys: Klunk har satt musik och för denna from ma handling har han också blifvit på det högsta berömd af påtven. Det första häf tet innshåller bland annat: 1. Jesu heliga hjerta, rädda Frankrike 2. Var stilla, Jesu bjerta är härlb 3 Jungfrun från Lourdes, 4, Till Pius IX påfvekonungen. m. m Det andra häftet r l innehåller det heliga hjertats nationalsång de katolske pilgrimernes nationalsång och t-jlofsången i anledning af Frankrikes invi gande åt Marie obesmittads hjerta, hvilken il begynnelseord lyda sålunda: Frankrike ligger på knä. Konsten har till och me -) hunnitså långt, att en särskild pilgrimstidning -j utkommer, som kostar 6 franca om året, oci r, hvilkens innehåll naturligtvis en gång skal blifya en förträfflig källa för den historiker d rn