Aftonbladet – 23 augusti 1873, sida 3

jag ber dock att få fästa er uppmärksamhet ; på, att der borta ligger en af stadens sjukvärdsinrättningar, provisoriska barnbördshuset, och snedt emot är den s. k. Malmqvistska uppfoststringsanstalten för unga flickor. För öfrigt lärer ni inte kunna upptäcka någon synnerlig olikhet på de menniskor vi möta här och de som befolka öfriga stadsdelar. Nå, det är ej heller underligt, ty ehuru den gata, vid hvilken de bo, är uräldrig, så tillhöra de dock alla Stockholms kommun och hafva samma förpligtelser som alla andra. Jag anhåller att ni ville fästa i minnet dessa små erinringar. Det märkvärdigaste, denna gata erbjuder, är dock den underbara källaren i huset AZ 17, som eges af fabrikören Winborg. Som ni ser, är den alldeies full af vatten, ijemnhöjd med marken, och om ni behagar gå litet närmare, skall ni få känna den vidrigaste lukt af ren svafvelbunden vätgas. Om den tömmes den ena dagen, är den päföljande dag åter lika full. I samma mån den fyller sig, stiger vattnet äfven i angränsande hus, långt uppåt Timmermansgatan. Men denna källare har en egen, ganska intressant historia, som jag torde i största möjliga korthet få meddela. Upplysningsvis får jag nämna, att min berättelse stöder sig på Utdrag af protokollet, hället hos Stockholms stads drätselnämnds 3:e afdelning d. 30 Okt. 1872 . Sedan hr Winborg uti skrifvelse till drätsel nämndens tredje afdelning den 5 Aug. 1871 omnämnt, att han under sistlidne Juni månad erhållit kallelse till härvarauvde polis domstol för verkstäld pumpning i källaren till huset AZ 17 Wollmar-Yxkullsgatan och af polisen blifvit förbjuden att vidare låta pumpa, ehuru han dertill blifvit af sundhetsnämnden älagd, anför han följande: Anledningen till det grundvatten, som finnes under så väl i fråga varande som också i dess närhet belägna hus vid Wollmar-Yxkullsoch Timmermansgatorna, kan visserligen ej med bestämdhet uppgifvas; dock anser jag sannolikt, att detsamma numera följer de på senare tiden i nämnda gator nedlagda rörledningar, sökande utefter dessa ett annat aflopp än tillförene. Hvad särskildt beträffar huset JZ 17 Wolmar Yxkullsgatan, mä auföras det faktum, att dess källare varit torr, så att densamma af mig användes vid tillverkning af sockerdricka m. m., 1861 och nästföljande är, hvaremot. sedan vattenledningsrör 1864 nedlades i dess närhet, densamma blifvit fylld med stinkande grundvatten, som genom ihärdig pumpning kan endast för tillfället föras bort och, om pumpning ej ofta företages, bana sig väg utefter husets grundmur upp genom trottoiren till gatan. För att af hjelpa i fråga varande olägenheter, gjordes enskildt aftal med hr J. N. Tengelin att nedlägga tegelrör från meranämnda källare under Wollmar-Yxkullsgatan, igenom angränsande trädgård till kloaken ä S:t Paulsga tan, men vid muntlig framställning härom till drätselnämndens ingeniör förklarade han, att gatan, ehuru densamma dä såsom nu var i nästan obrukbar: skick, ej finge rubbas, med mindre igenläggningen ombesörjdes af drätselnämnden och efter taxa, som så öfversteg det pris, som hr Tengelin derför fordrade, att företaget, hvilket eljest till följd af särskildt gynnsamma förbäl!anden kunnat utföras för en jemförelsevis billig summa, måste helt och bållet öfvergifvas. Då detta förslag sålunda blifvit afvisadt, fanns för vederbörande husegare ej annan utväg, än att begära vattnets bort ny gy moi. Is RR AD Dö rv Rh ÄG rd RA KR ft ir VR ER TD ft Ar Va RV RR TR BR KR dig ledande och i sammanhang dermed Woll Id mar-Yxkullsgatans omläggande på stadens f bekostnad, en begäran, som väl ej kan an-s ses obillig, derför att frågan gäller en af-li lägsen stadsdel, enär utskylder för gatorsh underhåll, torrläggning etc drabba allalk husegare lika. li Sedan poliskommissarien A. G. Ström-T berg biträdt i fräga varande husegares fram-o ställning meddelade Stockholms stads han-h delsoch ekonomikollegium utslag i frågan w den 31 December 1869, enligt hvilket drät-lo selnämndens tredje atdelning gjorde det med Je a gifvande, att Wollmar-Yxkullsgatan emellan Björngårdsoch Timmermansgatan vore försedd med en sämre stenläggning och att afdelningen icke skulle underläta att framdeles, då dertill erforderliga medel kunde beredas, äfven för trakten omkring den ai klagandena förordade gata söka tillväga bringa bättre afledning för vattnet. Då detta tillmötesgäende löfte ej blef infriadt, begärde husegarne utlåtande i ämnet genom Stockholms stads sundhetsnämnd, sedan medicine doktorn C. M, Groth intygat att i fråga varande trakt varit utsatt för flere sjukdomsfall, samt att vid Wollmar -Yxkulls gatan JE 17 funnes stillastående, stinkande vatten, hvars ångor sprida sig så väl till i fråga varande egendom som de densamma närmast omgifvande, och sålunda görande trakten osund, ett förhållande, som möjli gen kan stå i sammanhang med omnämnda lv sjukdomsfall, hvarför. han ej tvekar till-f styrka vatwets bortledande på allmän be-lt kostnad, helst genom af husegarne företa: lt gen pumpning olägenheten ej afhjelpes, utan ll: tvärtom det osunda vattnet genom rännstenen fortledes och förpestar luften vida om-la kring, hvilket ännu mera blifver händelsen k vid inträffande varmare temperatur. i hvil-v ket intyg distriktsläkaren dr Er. G. Hallon d gren och medicine licentiaten F. W. Warf Ih vinge till alla delar instämde. g Evligt protokoll den 25 September 18711n anmodade sundhetsnämnden förste stadslä-ji karendr Grähs att företaga besigtning älk stället, hvarefter han i afgifvet yttranden konstaterat, att stinkande vatten, utan af lg lopp, i betydlig grad förefinnes å egendo-b marne ÄJ 15,17 och 27 ) Wollmar Yxkulis1 gatan, samt ÅA. 32, 34 och 36 Timmermans-0 gatan, dock svårast ä n:o 17 förstnämndåels gata, der källaren under större delen atljt huset var fylld med vatten till cirka 2 al ll nars djup, stinkande och utan aflopp, va ll rande pumpning enda medlet att aflägsnalr detsamwa, men hvilken procedur, då den na f turligtvis icke kan oupphörligt verkställas,lt 1 s L! 1 k 1 l i L 1 1 1 1 j i Å 1 f Å ( ( L I i 1 1 ( 6 Man AA 0 0 Ko DD hå BB RR endast är temporär och bringar med sig stank af det stillastående, med förruttnande ämnen blandade vattnet, till våda ej blottlå för husets invånare, utan äfven för den nvär-c maste omgifningenx, Som ifrågavarande, på vetenskapliga grunder och verkliga skäl grundade yttrande bäst belyser förhållandet, tillåter jag mig att ytterligare derur citera följande: I allo konstaterande de af de åberopade läkarne pevitnade fakta, vill jag endast tillägga, att af alla osnnda inflytanden på allmänna Lelsotillståndet inga gifvas, som mera bidraga till ukdomara tambkaljatide eller till lokaliserandst af vissa sjukdomstillstånd, än sädana som. den här ifrägavarande — inga, mot hvilka jag för min del i kraft af mitt emete anser mig kallad awvt ifrigare upp-jli träda, inga från hvilka hufvudstadens helso yårdsstyrelse bör vara mera angelägen at söka befrig dess invånare. Denna ksigt har äfven i senare tider blifvit allt mera erkänd inom der preventiva medi inen, ty likasom erfarenbeton 8 epa sidan ådagalagt, attfaraq för lif och helse framkalias at ett orest grundvattens stigande öfver en viss nivå, har den ä avdra sidan fått bevitna, att dränering och torrläggning af en sumpig och vattensjuk trakt utöfvat en välgörande in mm— TM AM Aut re nvntisgnriska harnhörda.