Aftonbladet – 23 augusti 1873, sida 3

— — — kan rädda honom! — ack, rädda honom, tills jag fött försona bvad jag felat. sa Litet nog är det fel ni har att försona, nkdiga fru, sade Tom under dec han sysselsåtte sig med att söka återkalla gin pa tiout Nlllifvet. Han såg att allt srert skalle vara sht och hade helst önskat att mry Vavasonr gragit sig undan till det yttre rumzöet, mes dorom ville hon inte höra talas och blott bon kungs beherrska sig, var kon deu bästa sjuksköterska man kunde önska sig, Således sätto de tillsammans vid den sjukes säng tils de korta timmarna öfvergingo till de länga och de långa timmarna åter till de korta och Oktobermorgonen började dagas. , Det var en tröttande, en händelselös natt, i som ert helt år och allt sämre blef den sjuke, Tom betraktade ömsevis det arbe: tande bröstet, från hvilket andhemtningen blef allt svårare, ock den bleka, stilla, unga hustrun. Det blir nog bäst; tänkte ken, ratt hon får sitta bredvid och vaka öfver honom tills hon blir gttröttad; hon skall då bära slaget mera stilla. Ian dör i soluppgången, som ofta är händelsen med sjuka. Slutligen lade han varligt fingret på Elsleyg puls. Hon såg genast denna rörelse och var på väg att springa upp; vid en vink af läkaren sjönk hon deck stilla ned på sina knän med em makes hand sluten i sina. En gång, innan dödens skuggor fallit öfver horom, vände Blsiey sitt ansigte emot henne och såg på henne med ett uttryck af de kärlek i sina sköna ögon. Derefter bletvo dessa ogon allt glanslösare, men ännu, sedan bon, wrständ till avt uthärda denna syn, hade gömt sitt an mot täcket, sökte UM blick henne och forskande,