Aftonbladet – 22 augusti 1873, sida 2

C Upphäfvandet af negerslafveriet har alltifrån slutet af förra ärhundradet varit en ädel aflan hos de civiliserade nationtrna. Regenterne sjelfva anslötö sig till detta stora humanitetsvärt och förbundö sig gonom föråraget i Wien af år 1815 att göra gemensam sak til undertryckande af den jafrikanska begerbandeln, som försåg Nya verldens plantager med deras behof af slafvar. Man fann det nemligen fördelaktigare att köpa redan arbetsföra slafvar i Afrika än att uppfostra dem på plantaZöria, och -Jlängre fram, då dia fördrag blef, öm icke upphäfdt, åtminstone i betydlig män inskränkt -till sitt syfte, då detta slågå prokibitivsystem haft prohibitiamöös vanliga verkan och på den amerikanska marknaden höjt priset på negrer, så att det blef fördelaktigare att uppföda än att importera svarte, utvecklade tl sig förstnämnda industrigren och blet en specialitet för vissa trakter. Zn del af de , nordamerikanska sydstaterna produceråde sålunda negrer för andra sydstårer, JOm kon 1 jsumerade dem, och man uppskabltåde den är liga importen från de förra till de senare till omkring 80,000 slafvar. Detta var i fullkomlig enlighet med grundsatsen om arbetets fördelning, men var icke mindre at skyvärdt för det. Nu, Gud vare lof, är unegerslafveriet nästan helt och hållet upphäfdt i Nya verlden. Det fnnös hömera blott i Brasilien, dor mån täljer omkring en jmillien slafvak, men der åtgärder äro viditagha för deras successiva befriande, och på Ouba, der, enligt senaste folkräkning, finnas 269000, hvilka dock Spanien sanvovTlikt snart skall bli tvunget att frigifva, li kasom det frigifvit slafvarne på Portorico. Man gkulle sälunda kuttnå tycka, att en Wilberforces, eh Ölarksons och så många andra frejdade och varmhjertade menniskovänners stora verk voro nära att verkliggöras, Man bör dock icke sätta för stor tillit till skenet: negerjagten och negerhan Ideln fortsättas icko blott med all del vp. derstyggliga brutalitet, som ätifårker denna affär uti dot iute OCR på ostkusten af Af rika, der 16000 nogrer årligen med .beväpnad hand stjälas för att käljag likt foskap 11 sultanens at Zanziket btater, i Egypten, i Arabien och Persien, utan derjemte har en ny slalexport blifvit organiserad efter en vida mer storartad måttstock än den gamla och hvars offer uppgå till hundratals tifenden; vi åsyfta exporten at indiska eller kiI nesiska cooliekb, Hlogåas antingen för de i franskå, Spanska och engelska kolonierna eller för Peru. Enligt en officiel fransk rapport finner man sölunda att emigrationen af coolies från Indien till ör Mauritius under tjuguåtta år, från ös till 1870, uppgått till 333,595 individer. Å andra sidan här ön Ceylen från 1839 till 1846 erhållit 220,000 och dönna import har de gitvit en oerhörd utveckling åt odlingen af kaffebuskon. Ön Reunion och till och med Antillerna ha också erhållit coolies från Indien, ehuru till mindre antal, Dessa indiska coolies hafva efterträdts af de starkare, flitigare och intelligentare, men mindra lätthandterliga kineserns, Redan Sedan lång tid hade de ömigrerat till Malayiska arkipelagen, Batavis, Singapore och Borneo, och då guldfälten i Australien blefvo upp täckta, såg man denna race, den frukt sammaste på värt klot, strömma äfven, dit, Men de europeiska nybyggatas, söm från Europa importerat Prolibitismens herrliga traditionst, sökte hejda iovasionen af dessa gulskinnade konkurrenter, genom att pålägga hvarje kines en skatt af 10 pund st. Invasionen saktade af, om den också icke holt och hållet afstannade, och emigrätionsfloden vände sig met andfä titlopp, som förblifvit öppna, till Vestra kusten at amerikanska kontinenten, till Californion, till Ckinchasöarne, på hvilka göabo brytes af kinesiska coolies, Ten tid är måhända icke aflägson, åå Himmelska rikets flitiga och sparsamma söner skola på sydstaternas plantager ha ersatt de lättjefulla och för framtiden likgiltiga negrerne. Oaktadt vi icke ega tillgång till någon fullständig statistik öfver denna asiatiska emigfation, tro vi oss kunna uppskatta den till nära nog det belopp som den Böropeiska, nemligen en halt million menniskor om året. x . Emellertid förefiänes den vidöntliga skilnaden mellan deåså tåda emigrationer, att den etirepeiske emigranten nästan alltid är försedd med ett litet kapital, då han framkommer till Förenta staterna, till Kanada, till Nya Zeeland eller till Ånstralien, fri från hvarje aftal, oinskränkt herre öfver sin person, så att kan kan göra sitt arbete betaldt efter gångbart pris, under det den asiatiske omigrantons ställning är en helt annan. Egandet af ett kapital, som hör till regeln för den europeiske emigranten, är deremot ett undantag för den aaiatiske, Den hinduiske eller kinesiske emigranten eger vanligen blott sin person och den lätta bomullsdrägt, som ofullständigt betäcker deh: Hura skulle han under sädana omständigheter kunna betala de alltid nog dryga omkostnaderna för on resa från Bengalen tilll Manritius eller till Antillerna, från Can ton till Peru eller Havanna? Det skulle tyd-! ligen vara omöjligt, om man icke gålve ho-: nom erforderligt förskott. Denna svårighet ! har emellertid icke hindrat en särskild va-l! rietet af filantroper, som man dock icke får! förblanda med abolitionister och som trädt! emellan för att afhjelpa den, Ett gammalt! ordspråk säger, att man endast lånar åt rikt ! folk. De filantroper, om hvilka vi tala, hal kommit detta ordspråk på skam, ehuru del! dock arrangerat sig så, att de icke förlorat ! på affären, tvärtom. Hur ha de åå betett! sig? Coolies hade hvarken fast eller lös egon-! lom, som de kunde lemna i pant eller hy-J potek, men de egde sin egen person, och om : le icke fingo sälja den kunde de dock lega bort den för längre eller kortare tid. Den ritiska lagstiftningen tillstadde, till exempel, denna bortlegning för fem år, ja till ch med för sju år. Emigrationsagenterna jeg nakrefvo sålunda dessa coolies mot det attlil le undertecknade kontrakt genom hvilket! s le uthyrde sitt arbete för fem till sju r,jd not ett arvode af 10 till 15 shillings i må lt aden jemte föda och bostad. Agenterne ål!d in sida förbundo sig att transportera dem lyv ill destinationsorten och vanligen också att!s fter legningstidens slut återföra dem tilllr äderneslandet. Detta kontrakt afstod sean agenten åt plantageegaren, mot ett pris, om ersatte hans utgifter jemte en visslo inst. Om vi antoge, att denna negociationwblifit afsluten bona fide, skulle i densamma! h; ko ligga någonting omoraliskt eller klan n: ervärdt; den skulle till och med förete on lin arakter af påtaglig nytta. Den olyckligejni olien, som i Bengalen skulle dött af huner, kunde i kolonierna erhålla en god aflö-ler ng, till och med med afräkning af omkost-ja derna för hans inflyttning. Plantage-ega-fö n å sin sida skulle förskaffa sig det ound-ha ingliga verktyg, utan hvilket hans jord, så ha aktbar hon än är, skulle förblifva imorobo iktiv, och agenten skulle genom att för-!fin tta arbetet från ett ställe, der det fanns fö 1 öfverflöd och till lägt pris, till en mark-na d, der det var efterfrågadt och väl begjr ldt — agenten, säga vi, skulle verkställa j tis ; både för honom sjelf och andra nyttigt sa: