Aftonbladet – 21 augusti 1873, sida 2

STOCKHOLM den 21 Augusti. Ett samhällsondt, som ej blott här, utan också i andra större städer både inom och utom landet, hotar att antaga ganska vådliga dimensioner, och som på andra ställen, senast i Wien, gjorts till föremäl för undersökningar af statsekonomer, är den stora brist på bestäder, hvilken sn. tingen skapande husvilla elier tvingånde flere personer af olika kön och åldrar att packa ibop sig i tränga och usla nästen, har i sitt följe sjukdomar oth laster. Det har också anmärktg Ab mål, för Alt bereda sig ja MottaFändet af den fruktade fienden koleran, utrymde det åt husvilla förat upplåtna kolerasjukhuset vid Sabbatsberg, en Ucgärd, som under våt väderlek och kalla nätter lätt kunnät framkalla sjukdomeh, hvärigetom man just böfräfnjat hväd iman ville motverka. Från flerå HAN hafva öckså Appmåningar lill oss frafstälts att fästa uppmärksamheten på bostadsbristen, som redan nu tvingar särdeles familjer --ty Stockholms hyresvärdar tyckas hafva en obarmhertig förskräckelse för barn — att taga sin tillflykt till öppna fältet eller eländiga uthus, och det vaktadt de icke sakna vilja ellör tillgångaf att ofdöntligt Betala sin hyra. Vi anse det äfven för en skyldighet att påpeka detta olyckliga förhällande, om vi än icke tilltro oss att uppgifva nägra bestämda botemedel deremot. En vinst är det dock alltid att få allmänhetens pppmörk amhet riktad på saken, hvilken lika väl här som på andra ställen är värd att offentligen diskuteras. Den första allmänna orsaken till bostadsbristen och den deraf föranledda ofantliga förhöjningen af husbyrorna är i och för sig glädjande. Det är nemligen de sedan några är rådandö gådå konjunkturerna, livilka både framkallat en större affärsverksamhet, som. dels till de lifligare städerna lockar mycket folk, dels för sin räkning tager i anspråk en mängd förut till enskilda bostäder använda Jokaler; och hos många som sett sina lefnadsomständigheter förbättras, föranledt den högst naturliga och berättigade önskan att i öfverensstämmelse dermed förfina. sina lefnadsvanor och deribland i första rummet genom ökadt utrymme skaffa sig beqvämare, trefligare och sundare hem. Dessa goda konjunkturer hafva äfvenledes kommit prisen på all slags arbete och mäterialer att stiga i ell 8å oerhörd grad, att bygnadsaffärer förefallit mindre lockande trots egzendomsprisens oupphörliga stegring. Efter frågan ä bostäder har derför växt i ojemförligt större grad än tillgången derå, och tyvärr har följden häraf blifvit ej blott en oskälig förhöjning af hushyrorna, utan en verklig brist, hvilken den enskilda företagsamheten ej synes böjd att afhjelpa. Dertill kommer här för utvecklandet af en lifligare verksamhet i byggnadsväg ett hinder af alldeles lokal art i den för staden gällande bygnadsordning. Den ur sanitär synpunkt mycket välbetänkta föreskriften om husens höjd i förhållande till gatans bredd har förhindrat alla ny ocH påbyggnader inom stadens äldre, mera trafikerade delar, på samma gång de stränga stadgarne, rörande en större soliditet till förekommande af eldsolyckor hvilka gälla ej blott för de tätare bebyggda delarne af staden, der de äro nödvändiga, utan ock för utkanterna, der de utan fara kunde förmildras — itgjort ett hinder för stadens utvidgning åt lessa senare håll. Här finnes stora tomter — vi nämna exempelvis det vidsträckta området mellan Norrtullsoch Roslagstullsgatorna, Grubbens gärde, Rörstrandstrakten m. fl. — som på grund såväl af sin billighet och sunda belägenhet som af de årligen ult mera lättade kommunikationerna, särdees till sjös, snart skulle blifva begärliga yggnadsplatser för s. k. cottages, i fall anäggningen af dylika vore tillåten. En änlIring i dessa föreskrifter skulle tvifvelsutan rara bästa medlet att för framtiden förekomma bostadsbristen, helst om i hufvadtaden, såsom skett i Göteborg och Norrköring, män med vilja och förmäga att lindra le arbetande klassernas bekymmer i detta fseende ville förskjuta kapital åt af arbearne sjelfva bildade föreningar för uppföande af arbetarebostäder. Äfven för afhjelande af bristen på bostäder för s. k. ståndsersoner borde byggnadsbolag vara ett verkamt medel, men de borde icke då, i strid ned sitt program, i första rummet rikta sin erksamhet på t. ex. uppförande af teatrar. Bland orsakerna till bostadsbristen kunna i ej underlåta påpeka den stora inflyttninen till städerna såsom ett icke i alls glädande faktum. Det handelsoch näringslif, om i dem eger sina centralpuskter, behöfer visserligen både kapital och armar, men etta är i icke mindre grad fallet med jord ruket, särskildt i vårt lavd. Säkert är att ela landet bäde i ekonomiskt och moraliskt änseende lider derpå, att så många krafter ragas från jordbruket till andra håll, der et är tvifvel underkastadt huruvida de skola lifva lika fruktbärande. Det vore derför nskligt att en riktigare uppfattning i detta ul gjorde sig gällande, så att ej en hel längd unga personer, lockade af de stora rbetslönerna i städerna, öfvergåfve sitt in-. anda arbete och strömmade dit, hvarest kända sysselsättningar och frestelser vänta em, Men om också på nu antydda sätt bostads risten i en framtid skulle kunna åtminstone väsentlig mån förekommas, är dermed inet botemedel gifvet mot den redan nu tränande nöden. Man bör väl komma i håg tt det här icke är fråga om fattiga, åt: vilka det enligt gällande lag är kommuens skyldighet att anskaffa bostad, och att! af denna skyldighet gent emot