Aftonbladet – 21 augusti 1873, sida 2

i rätt tid, men att på förhand berusa sig af opium, detta gaf saken ett fulare utseende. Tom visste, för en gång, icke hvad han skulle säga eller göra, beslöt att öfverlåta saken åt ödet, klädde sig till middagen, gick upp till bankirens präktiga, stora hus och träffade miss Mary. Jag skall säga henne huru det förhåller sig. Hon skall reda saken på ett eller annat vis, om hon är en rätt qvicna; hon skall reda den väl om hoh, som min far gä ger, är en enpgel. Mary såg både bestört och ledsen ut, svar rade knappt ett ord men sade slutligen: Kom in, medan jag går upp til! min far. Tom gick in i den eleganta salongen, som han tyckte sig ficna vara sällan begagnad. Så var det äfven. Mary vistades uppe j sina rum; hennes far på sitt kontor eller i sitt eget arbetsrum. Efter tio minuter kom hon åter in; Tom trodde att hon hade grätit. Jag har arrangerat saker, sade Mary: Stackars, olycklige man! Vi skoa nu tala om någonting angenämare, Berätta för mig om skeppsbrottet och om det. der fiskläget — Aberalva, hette det inte så? Hvilket vackert namn! Tom började berätta, allt medan han undrade på hvad sätt hon arrangerat; saken med fadren. Hon språkade emollertid med honom enkelt och temligen gladt, tills barkiren kom ned, vid briljant lynne och utan att säga ett ord om Elsley. Hur har det gamla lejonet låtit tämja sig? tänkte Tom; de två största förolämp ningar man i forna tider kunde visa honom, voro att bryta ett löfte och att förakta en plats vid hans goåa bord. Tom begrep icke hvilken lugnande verkan ett