Aftonbladet – 21 augusti 1873, sida 2

ken, så förslöade som denne mans nerver och hjerna äro. Och blir ban berusad, skall han troligen taga lifvet af sig i morgon bittida. Taga lifvet af sig! Som jag säger. Skammen af att upp: föra sig föraktligt i ert hus, just nu — vid denna vändpunkt i hans lif — skulle vara mera, än hvad han kan uthärda. Var således för en gång nidsk. Han skall ej längta efter att dricka, om ni icke öfvertalar honom, men börjar han tala — och efter första halftimmen skall han göra detta — så glömmer han sig; en half butelj skall göra honom galen, och sedan ansvarar jag icke för följderna. Hå, bevare mig! — Dessa poeter fordra ju att lika varsamt behandlas som en krutfjärding ! Nu var det ni som talade som en bok. sade Tom, då han räckte Mark handen till a och derefter skyndade han till sin ar. Han begaf sig åter, strax innan den bestämda middagstimmen till poeten, men ett obehagligt hinder hade uppstått. Nervös och orolig öfver det löfte han gifvit, hade Elsley gått ut och på apoteket köpt en flaska laudanum. Till denna grad kan ett sjukligt begär förnedra menniskan! Han hade häraf tagit sig en en dryg dosis och var nu komplett oförmögen, både att gå någonstädes och att röra sig. Tom lät horom således vara och gick sjelf, ganska villrådig huru han skulle framställa saken för Armsworth, som naturligtvis borde finna sig mankerad genom ett sådant uppförande af en väntad gäst. Hade en man druckit för mycket vin vid Marks bord, skulle han helt enkelt se dermera gifvit akt på honom, såzom på en narr, hvilken saknade förstånd att sluta