Aftonbladet – 19 augusti 1873, sida 3

tröskeln med utbredda armar. Hollah, hej! hvem ha vi här? Vår för lorade son, återkommen med fickorna fulla af guldklimpar. — Misstag? är det sä? ty Tom hade lagt ett finger på sin mun. Säå kom nu och lät mig fö se på dig, gosse!Han fattade Toms båda händer och skakade dem så kraftigt, att de nära nog voro i fara för att brytas ur led. Jag visste att du skulle komma; — Mary har berättat det för mig; — hon vet alla gamle fars hemligheter. Så kom dä in, Mary, och helsa på din forna lekkamrat. — Hon har litet frukt med sig åt doktorn. Mary! — hvar häller hon hus? Alltid har hon några upptäg att språka om med Johanna. : Mary kom in, en kortväxt, mager flicka med blekgula kinder, röd näsa, en engels leende och ett bjerta, fullt af andra menniskors många, små hemligheter och af en stor hemlighet, som var hennes egen och ej angår någon annan, samt med femtiotusen pund i hemgift, ty Mary var enda barnet. Men ingen man skulle komma att lyfta dessa femtiotusen, ty: ingen skulle vilja gifta sig med mig för min egen skull, sade Mary, och för mina pengars skull kommer ingen att göra det. Hon helsade på Tom blygt och stilla, utan att se upp i hans ansigte, men ändock mycket hjertligt, samt gick derefter fram till den gamle doktorn samt lade en präktig ananas på bordet. Bara litet att smaka på från hennes drifhus, sade den gamle herrn vårdslöst; soch hör pä, Johanna, tag hit ett tefat! Här har jag en liten löja, som jag nu på morgonen metade opp ur Hemmelfords qvarndam; kanske doktorn skulle tycka om henne stekt till sin qvällsvard, om hon bara är stor nog att inte falla igenom halstret.