Aftonbladet – 19 augusti 1873, sida 3

Strödda underrättelser. Antiqvariskt. Konung Priamos skatt återfunnen. Ett af de intressantaste och största arkeologiska fynd, som man känner i vårt århundrade, har en tysk filoleg och fornforskare, , dukter Henrik Sechlieitanh. fjan af Juli detta år lyckats göra på den slätt i Mindre Asien, der det gamla Troja stått. Det fynd af dyrbarheter i guld och silfver. han här på ett ställe gjort, är af så omfat: tande och olikartad beskaffenhet, att han trott sig böra kalla det Konung Priamos; skatt: okt. Schliemann har redan 1 tre åt med myc ken flit och under betydliga svårigheter från de turkiska myndigheternas sida företagit utgräfningar och ark vipgiska undgrsökningar på Ilionslätten, särskildt i förhoppning att genom ler: ningar af murar, tempel. vallar o. s. v. nogare kunna bestämma läget af de platser, som spela en framstående roll i verldens första hjeltedikt. Homeros Tliad. Från tid till annan har han till Augsburger Allgemeine Zeitung insändt berättelser derom, specielt om utgräfningen af en genom Iliaden bekant port och den stora ringmuren, som från denna port sträcker sig i nord: vestlig riktning. Schliemann har här i våras. bland annat. upptäckt och utgräft ett hus, som han betecknat såsom -Priamos hus-. I första dagarne af Juli höll han just på med utgräfningar i närheten af detta, på ett djup af omkring 11 alnar under den trojanska rirgmuren, då han blef varse ett kopparlock af högst besynnerlig rorm, bakom hvilket han trodde sig se guld framskymta. Ofvanpå locket låg ett 2 alnar tjockt, stenhårdt lager af röd aska och kalcineradt grus. hvarpå följde en 8—9 alnar hög fästningsmur af stora stenar och jord, som uppenbart härrörde från första tiden efter Trojas förstöring. För att dölja sin upptäckt tor de rofgiriga turkiska arbetare, som biträdde honom, och rädda fyndet åt vetenskapen. begagnade sig Schliemann med mycken sinnesnärvaro af en list. Han lät tillsäga arbetarne att de skulle få hvila, och under det desse uppsökte en skuggig plats för att äta och dricka, kastade 8. och hans hustru, som var hos honom. sig med feberaktig hastighet öfver fyndet. Med en stor knif och med hjelp af hackor skuro och bröto de skatten ur den fasta jorden. Det var den ögonskenligaste fara för att den stora fästningsmuren skulle törta tillsammans öfver dem och begrafva dem i djupet; men an. blicken af de mångfaldiga och dyrbara föremålen, af hvilka hvart och ett hade ett ofantli värde för vetenskapen, gjorde S. blind för hvarje fara. Att föra afsides de många och delvis tunga sakerna skulle bafva varit omöjligt för 8.. om icke hans hustru hade lagt ihop föremålen i sin stora ressjal och efter hand burit dem till ett säkert ställe Vi öfvergå nu till en beskrifning af skatten, men måste inskränka oss till det vigtigaste, och hänvisa för öfrigt intresserade läsare till Augsburger Allgemeine Zeitungs bihang n:r 217 för den 5 Augusti d. å. Det först upptäckta föremål var ett stort, platt kopparlock af en tebrickas storlek; i midten var en nagel, omgifven af en cirkelformig fördjupning. Schliemann förmodar, att det är en af Homeros sköldar. Det har en tvär genomskäring af 49 centimeter; nageln är 6 centimeter ög. Det andra föremålet, som S. skar ut ur jordlagret. var en kopparkittel med flat botten och 2 hosisontella grepar, 4? centimeter i diameter och 14 centimeter hög. (Sådana kittlar omtalas hos Homeros, voro stundom dyrbart arbetade och begagnades af hjeltarne till ömsesidiga föräringar.) et tredje föremålet var en 44 centimeter lång topparplåt med upphöjd kant. FPlåten tyckes hafva varit utsatt för stark eld. På honom var jastsmält en silfvervas af12 centimeters höjd, som antagligen smält tillsamman med plåten under randen. Det fjerde föremålet var en kopparvas f 14 centimertes höjd.