Aftonbladet – 19 augusti 1873, sida 3

Gå, du, och ställ i ordning middag åt honom. Nu, Tom, skola vi språka! sade han Jliksom rädd att förlora ett enda ögonblick. Du har varit en god son, som skrifvit till mig hvar vecka, men det är så mänga frågor, dem man blott samtalsvis kan göra och kan få besvarade vch jag har sparat ihop många dussin deraf. Jag vill veta huru ett korallref egentligen ser ut och om du funnit nägra trepangs på dem? Huru är den strata beskaffad, hvaruti guldet finnes? Jaså; du har sett en sådan der jätterocka? Vi skola språka en hel timme om den besten. Och — men hvilken gammal pratmakare jag är! Här sitter jag och talar med dig, då det är du som skulle tala för mig. Börja ou. Låt oss först få trepangs; — höra de verkligen till holothurierna, eller icke ? Tom började således och fortfor fullt en half timme att tala, under ett och annat liter afbrott, en eller annan kommentarie af den gamle fadern, hvilka bevisade huru starkt minnet kan bli, då det genom ett instängdtlef: nadssätt tvingas att nära sig sjelf. Ni känner bättre till Australien än jag, min far, sade Tom slutligen, Nej, gosse; men Mary Armsworth, Gud välsigne henne! kommer hit mest hvarje eftermiddag för att läsa alla dina bret för mig och hon har läst för mig en bok: mrs Lees äfventyr i Australien, högst underhållande! — åtminstone tycker jag så. Jag hör Marys steg här utanför nu, tror jag ock hennes fare äfvensålDe lättare, qvinliga fotstegen voro för Tom ohörbara, men deremot ingalunda det tunga, afmätta stampandet af: bankirens fötr. Denne öpprade porten samt derefter rmaksdörren utan att knacka på och då hans blick föll på Tom, stannade ban på