Aftonbladet – 16 augusti 1873, sida 3

tänkte Tom lugnad, så länge majoren har sin blick riktad på honom, Jag anhäller om er förlåtelse, mr Vavasour, hörde han majoren yttra lugnt och saktmodigt, för detta intrång. Jag försäkrar att ingen anledning till vrede på er sida finns, Jag har kommit för att bedja er glömma och förlåta om jag genom mitt uppförande förledt er att orätt bedöma både mig och en dam, hvars namn jag ej är värdig att upprepa. Jag är glad att den slarfven sköt på majoren, tänkte Tom. Det fordrades endast en skymt af fara, så blef denne åter hvad han varit och skall kufva den galningen med sin lugna blick. Jag hade verkligen fruktat för en ansats af metodistiskt, krypande pjunk; sådant skulle gifvit Elsley öfvertaget. Vavasour hörde Campbeils förklaring med slö blick. Han liknade i denva stund ett fångadt, vildt djur; i havs ögon var ett uttryck af på en gäng raseri, blygsel, misstroende och fruktan, så pass mycket, som någon sinnesrörelse kan afspegla sig i en opiiätares stirrande ögon, Han sänkte derefter sina ögonlock för Campbells stadiga, lugna blick, lät nästa minut blickarna irra hit och dit i rummet, alltjemt lik ett fån gadt vildt djur, liksom han sökt någon möjlighet att undkomma; höjde dem derefter åter frän sidan upp på Campbell. Jag försäkrar er, sir, vid en kristens ord och en soldats heder. att ni lider af en fullkomlig missuppfattning. För Guds skull, för mrs Vavasours skull, ötervänd till dem hvilka med odelad ömhet skola emottuga er Er hustru har vatit nära döden; hen tänker inte på någon annan än er; frågar ej efter någon annan än er I Gads samn, sir, hvak gör ni bär, under: det er maka, hvilken Jllber er, är nära döende till följd