Aftonbladet – 15 augusti 1873, sida 3

jratag ehvar hälst mig behagar; sedan jag förthy i min födelsepröving (Skåne) mig bosatt, visar sig nu att jag eftst den noggrannaste beräkning eger ett kapital, stort dd,317 rår 16 sk. rgs, samladt genom besparing på mina lörer; hvilka de sista åren uppgått till 2000 rår ärligök; samt genom arfvoden för enskilda uppdrag, söt I stor mängd blifvit mig anförtrodda, men som jag nu afsagt mig. Af förutnämnda kapital äro 58.000 rdr i goda inteckningar mot 6 pro: cents ränta placerade, boppaSdes jag att nu öch frathgönt få njuta det lugn, som alltid utgjort min högsta ökskan. Vid samma års slut visar sutgifts-kontot: hushyra för året (i en af de skånskå städerna) 66 rdr 32 sk., 1 famn bokved med huggning 8 rdr 24 sk., vivre med kaffe å 10 rdr pr månad 120 rår, oppassning 12 rdr, tvätt 15 rdr, skätter 6 rdr 32 sk. och diverse 87 rdr 31 sk.;y summä ttgifter för hela året 316 rår 23 sk. rgs. (Under de följande 5 åren öfversteg utgiftskontot intet år 350 rdr.) Emedan räntorna, som en gång om äret skulle erläggas, influtit vid årets slut, visar kapitalkontot den 30 Dec. såsom behållning till nästa år 62.470 rår 41 sk. rgs, derät nå 61.009 rdr voro placerade mot inteckningar. a Vid det nästföljande årets (1813) slut visar kassaboken att en förfallen räntefotdran på 1500 rår (representerande 25,000 rårg kapital) icke liqviderats. I anledning deraf göres i kassaboken följande sarkastiska anteckning: Baron B. (så hetts låntagaren) excuserar sin försumlighet med dyrheten af sin resa till Varmabaden och inspektorens tialädroita economi. Husbonden spelade med otour vid Varmabaden medan tjenaren spelade gropojs vid Ramlösa; deri orsaken till försummad liguid. ö Emellertid hade af de föröfrigt influtna räntorna 2000 rår blifvit placerade vid årets slut, så att det fruktbärande kapitalet då uppgick till 63,000 rår. . Ehuru egaren af detta kapital — vi benämna bonom i det följande O., emedan han något namn skall bära — icke för egen del underkastade sig några ökade utgifter, hvilka, såsom ofvan blifvit antydt, höllo sig vid en ganska låg siffra, visar sig att hat alltid hade inneliggande ett kontant penningbelopp, som han vid årets slut i kassaboken upptog under rubriken ofruktbar reserv-fond, nu uppgående till 1303 rdr 32 sk. rgs. Först efter 7 månaders förlopp liqviderade baron B. den ofvannämnda förfallna räntan — sättande sin heder i pant tppå att aldrig något vidare manquement skall inträffa antecknar O i kassaboken, Vid 1814 ärs utgång blef kassabokens afslutande föga angenämt för O. Han skulle såsom influtna räntor å det utlånta kapitalet (63,000 rdr) rätteligen hafva bokfört 3780 rår, men endast 180 rdr hade liqviderats — och O — antecknar derföre i kassa boken: Mina herrar gäldenärer regalera, med långa bref, fulla af excuser, skjutande hela skulden för deras manquements på den allmänna förlägenheten, som de hoppas skall af riksdagen till allas belåtenhet rangeras ). Förmäö väl rikets ständer lära sig sjeltve, eller mina gäldenärer att bättre sköta sin economi? När har man sett en hop misshushällare hemma lära hvarandra hushållsaktighet när de tillsammanskomma? Under det följande året (1815) inflöto efter längre uppebäll och i flera repriser de det föregtende året förfallna räntorna, antecknade: Medan de hög och välborna herrarne bland mina gäldenärer vid riksedagen rådslå om tillverkning af mera papperspenningar och anticipationsvis spela bort dem, hugga deras inspektor skog hemma, liqvidera dermed räntor och förkofra sig sjeifva. Men vid årets slut hade de då förfallna ärsräntorna icke influtit, O. afslöt sitt kassakonte sålunda: Utlånta medel vid årets början 63.000 rdr, dito den 1 Oktober 3000 rår, förfallna oliqviderade räntor 3780 rdr, ofruktbar reservfond 1268 rår 27 sk. rgs. Att hota mina försumliga gäldenärer med uppsägning medför endast excuserande bref; uppsägning skulle än mera störa deras redan vacklande kredit. Ingen annan utväg säledes än att bafva tålamod. Det skulle troligen blifva tröttande att år för år redogöra för O:s kassabok och der förekommande anteckningar. Under åren 1816 —22 visar sig att hans gäldenärer i regeln alltid dröjde närmare ett är öfver förfallotiden med ränteliqviderna och hvilka i flera repriser verkställdes, att två af hans gäldenärer gjorde under tiden konkurs och med det resultat, att då de intecknade fastigheterna af brist på köpare, icke kunde å auktion försäljas, O. i fyra år ej bekom någon ränta på 47,000 rdr, hvilken slutlisen det femte året, sedan fastigheterna försålts, utföll, dervid dock O. till köpens underlättande förbundit sig, att hans inteckgade fordringar skulle qvarstå i fastigheterna. Vid 1822 års utgång hade det räntebärande kapitalet vuxit till 71,520 rdr, förfallna räntor, en del till och med för året förut utgjorde 4380 rår och den ofruktbara reservfonden var 1631 rdr 27 sk. rgs. Fastän O:s lefnadsbehof ingalunda ökats hade dock hans utgiftskonto stigit. För samma lägenhet erlade han nu i hyra 85 rdr, för I famn bokved 12 rår 24 sk. för vivre med kaffe 15 rdr i månaden, för uppassning 18 rår, tvätt 27 rdr, skatten 18 rdr 27 sk., kläder 27 rår 12 sk, och till diverse 67 rår 25 sk. Summa utgifter för året 435 rår 40 sk. Ef ter sifferafslatningen för året har O. fogat följande anteckning: Jag har offererat mina herrar gäldenärer att åtnöja mig med 5 procent ränta alenast den å förfallodagen erlades; men lott — — —) har deraf begagnat sig. De öfriga äro lika försumliga. Till — — —) rlägga — — —) räntorna punktligt, fastän han tager 12 procent, med halfårsliqvid. Pourquoi? Jo de veta att han genast skulle agsöka och att han kan köpa och sköta en sgendom. Om åter jag lagsökte kunde resultatet blifva ergagements i flera konkurser. Nej, då väntar jag hellre och soulagerar mig med innehafvande reel säkerhet för kapitalet. Vid slutet af året 1824 har kassaafslutningen ett bättre utseende. De förfallna räntorna hade under tiden temligen ordentigt influtit, de för sistnämnda är å 5 prosent enligt O:s erbjudande, och ban upptog pu såsom räntebärande kapital 78.500 rår, förfallna räntor endast 963 rdr 24 sk. och fruktbar reservfond 1163 rdr 16 sk. ) Kallelse till urtima riksdags sammanträde d. 27 Februari 1815 utfärdades den 138 December året förut. Anledningen till denna end var visserligen dels politisk, dels finansiel; men det sar icke länge förr än först på riddarhuset började ordas om -den allmänna ekonomiska förlägenheten och om -den totala undergång som hotade svenska jordbruket och den närande klassens medborgare, De öfriga stånden delade visserligen icke i allo de på riddarhuset uttalade bekymren, men motsatte sig dock icke förslaget om tillsättande af ett särskildt utskott som fick i uppdrag att angifva medlen för den allmänna förlägenhetens afhjelpande, ett uppdrag som nämnde utskott utförde med lika ringa skicklighet och framgång, som det särskilda utskott gjorde hvilket 52 år derefter af svenska riksdagen ETT PRV