Aftonbladet – 15 augusti 1873, sida 3

anbålla om ett samtal rörande — men mr Barker inföll: Att lyss vid bägarn? — S dinnan törstar Och hån till Hippocrenen ene Med trängtan lyfter vingen. — Tärnor hit! Sätt ha rundt och gif oss styfva groggar. De ädle herrarna betala festen, Uppasserskan, som tycktes vara bekant med mannens egenheter, satte fram glas. Känner ni mr Briggs? frågade majoren rätt fram. Mr Barker hvälfde sina ögon upp emot taket, slog sig med handen på hjertat och antog en min af himmelsk tacksamhet: Han — min välgörare! — Om verlden vore En tistelsådd, af åsnor betad öken; Om alla män och qvinnor vore åsnor, Jag kunde lägga handen på mitt hjerta Och ropa högt: än fins en man på jorden Med Jofurspannn, med Hyperionslockar. Så visst som jag lefver, sir,, sade Tom, vill ni inte tala förnuftig, prosa, så betalar jag inte groggen. Det vore visst bäst att säga den stackaren rent ut huru det är, sade Campbell till Thurnall. Följ med oss ut, skall ni få höra — Campbell kastade betalningen på bordet och ledde mannen med sig ut, sedan denne likväl först hade tömt både sitt eget glas och Toms. Hvad? lemna nephenten orörd? Då de fått honom med sig ut på gatan, trädde han sina armar inom deras och struttade nedåt Drury Lane. Förbhållandet, sir, är detta — jag talar nu natorligtvis i förtroende, som det ena gentlemannen till den andra — Mr Barker svarade med en, på samma gång högsinnad och gratiös bugning. Att hans familj är utomordentligt bedröf