Aftonbladet – 15 augusti 1873, sida 3

prisa hans pladder och så skall han säga er allt hvad ni vilja veta. Det är en riktigt god gerning om pni gifva honom att dricka sitt lystwäte, ty tar ban ej ut pengar dertill at er, så tar han dem af mig. Och efter dessa ord, vände hon dem ryggen och började äter tvätta. Kan jag göra något för er? frågade Tom, hvars hjerta alltid var öppet för en olycklig Berkshiresbo. Jag har ännu godt om vänner i vårt gamla Whitbury. Det är mera än hvad jag kan säga. Nej, siv, fortfor hon sorgset och för första gån gon låg ett vekt uttryck i rösten; som jag har kokat så får jag äta. Det finns inga som minnas mig der nere numera, utom de hvilka skulle blygas för mig. Utan honom kunde jag aldrig tänka på att gå och honom skulle de ej vilja taga emot, derför får jag vara nöjd. Hvarefter hon åter började sitt arbete. Gud hjelpe henne ! -gade Campbell under det de gingo nedför trapporna. Det är det husliga eländet som framkal-. lar ett sådant lynne som hennes hos vårt folk — ingenting annat än fattigdom, då den är förenad med husligt elände. Jag skulle kunna visa er verkliga gentlemen och bildade, hyggliga fruntimmer i trakten af Whitbury, hvilka lefva på tio shillings i veckan, men de ega frid och kärlek i hemmet. Jag tviflar inte derpå, sade Campbell... Så att hon kunde inte resa dit ned utan honom — eländig drinkare som han är! Ja; så är det med dem alla, öfver hela verlden. Så mycket sämre för dem, sade Tom med ett uttryck af cynism — och för männen äfvenså. Först göra de oss till narrar genom vår dåraktiga ömhet för dem; sedan