Aftonbladet – 15 augusti 1873, sida 3

Bref från Amerika. XXXII, Guldet och dess historia. Dutch Flat, Califorma, d. 27 Juli 1873. När jag skrifver detta bref, sittande vi let öppna fönstret i mitt rum i hotellet Ca iforma, det förnämsta i den lilla täcka sta len Duteh Fiat, som ligger wunogofär Gå mil öster om Sierra Nevada och alldeles iv vid Central Pacific Railroad, komma gru! arbetarne just från sina arbeten. Det ä en rik tafla, som utbreder sig framför mig Solen håller just på att gå ned bakom et väldigt, af jätteskog bevuket börg, de smi vattenbäckarnea, som här och der rinna fran hitledda i afsigt ait begagnas vid guldvask ningen, antaga under de allt mörkare skug sorna en mera i stålblätt stötande färg, er och annan söngfågel, som solen drifvit un lan i skogen, kommer nu fram och qvittrar sin lust och glädje, och från grufarbetarnes små vackra hus, som ligga krivgströddsa hä; och der vid bergens och kullarnes fötter. ringlar sig röken sakta upp genom den klars uften, under det att framför hyddornas dör: ar familjemödrarne med sina små sitta och vänta på husfadern, för art bereda honom len trefnad och vederqvickelse. hvaraf hav ir I så stort behof efter det i hög grad an trängande grufarbetet. Liter man ögat än ridare irra omkring, mötes det af den rödruna myllan frän de öfverall. af guldgräk arne öppnade kullaron, och att det ser injudaude ut, det kan jag försäkra. Jag ir således midt i guldets land och ien bl nå le rikaste guldtrakterna! Huru underbart kännes det icke! Med min blick kan jag, rots den af de väldiga bergen begränsade worisonten, öfverfara ett landområde, som kanske gömwmer omätliga rikedomar, och i bin inbillning synes det mig nästan, som ma mina fotsteg, då jag vandrar öfver denna ika ik, hade en metallisk klang. Midi guldetå land och detta oaktadt fattig på nynt, men rik på kärlek till detsamma. Det måste ju vara en pinsam situation. Man Irömma får man väl ändk, och hvilka dröm nar äro väl ange e än de som spira ipp på guldets solida och allt beherrskande srundval? Och om än drömmen är. xtoch lemnar en relativt tarflig verklighet efter ig, så har man dock en gång. om ock en last i inbillningen, varit verkligt rik och jutit af allt det goda man kunrat sprida om ring sig. Jag vet icke hvad det är fö: känsla som gör att jag just ou tar upp min vörs och med ett sorgligt småleende betrak ar de lätt räknade guldstycken den inne väller. Är det för att lära mig att blitva ritter och oförnöjd, eller är det för aw: från nbillningens irrfärder föra mig tillbaka will len jernhärda verkligheten? Sauvnerligen ag vet, men om ock endast för ett ögon lick min upphetsade inbillning framställt len frågan, huruvida icke ändock kowmu ismen vore en herrlig princip, blef den dock besvarad, då jag en stund betraktat guld nynten, På exa sidan frihetens gudinns, mstrålad af stjernor, och på den andra dev ordamerikarska republikens statsvapen, if rer hvilket, likaledes omgifvet af stjernor. tår att läsa defå, men betydelsefulla orden: n God we trust. Jag hade skiedes orätt. y liksom statsvapnet erinrade mig om, ati jet finnes samhälliga principer, som wÄste rara okränkta der friheten skoll kunna trifas, så lärde mix äfven den erkla in: kiif——LLt—mmm—