Aftonbladet – 15 augusti 1873, sida 3

ten att det Ännes 6h ännah bränd ätt bygga på än guldets, nemligen förtröstan till Guds godhet. Dutch Flat, som räknar omkring 2000 invänare, af hvilka större deleh är tyskar, är en fullkomlig grufstad, det vill säga att den är icke allenast oppbyta al gräfarbetare j eller intressenter, utån äfven nästan öteslätande bebodd af dylikt folk. Den ligger bå en våldig kulle, hvars öfversta topp blifvit bortförd under sökandet efter guld; och med Central Pacificjernvägen 8 dess ena Sida, har den en vacker, af smärre kullar lätt kuperad dal åden andra. Rundt omkriog fråm ställa sig i öfrigt de herrilgaste skogs-, bergoch dalpårtier. Men om sålunda Dutch Flat ligt, om man tä och bebodd af vildå sällar, ty efi älkkligare och möra röplis stad kan man sällan iå se. Tvita bus, hvart och ett omgifvet af en trädgård, der tropikens all rika växtlighet tor och en fredlig, renlig och arbetsam befolkning, se der hvad som öfver allt möter ögat och som skänker ät den lilla staden ett oändligt fridfullt utseende. Californien är också i sanning ett underbart land, ty alla de föveställniogar man hyste om detsamma innan man kom hit blefvo besvikna. Så tänkte jag mig San Francisco såsom en plats, hvars hastiga hoptomst jag trodde skulle vara lätt att skönja I hvarje slags ordning och osä kerhet, och i stället fann jag en vacker, välbygd stad, med mera ordning och mera bildadt folk än relativt taget i någön annan stad af Amerika. Så tänkte jag mig äfven att i grufiiivet finna någon bekräftelse på de rysliga bistörlet mah sett återgltvas från gnuldfeberns första dagar, och i stället har jag funnit en ordnad affär, der arbetsgifvare och arbetstagare vänskapligt mötas, för att b-foråra hvarandras intressen, och i gruf staden har jag icke föinnit ön illa bygd plats med nedrök:a hus, smutsiga, kringkrälande upgar och svärjasde, supiga arbetare, utan en täck, välbygd stad, bebodd at en lycklig och välmböende befolkning, Men dessa äro lizväl icke de största eller enda missräkningar man gör, ty inom hvilket ömtåde mt äl välder såg, möta angenäma öfverraskningar, som sutligen ovilkorligen öfvertyga den, som äfven sett andra delar af Amerika, om att Californien är så väl i klima. tiskt som i andra hänseenden Amerikas första land. 3 , Gold fones nästön öfverallt i Californien, ehuru npatorligtvis mer eller mindre sparsamt, I största mängd förekommer det dock på vestra sluttningen af Sierra Nevsda, nemligen: 1. i alluvialbildningar, de yngsta aflag ringarna i floder och bäckar, vid deras stränder eller i deras bottenbäddarj 2 I dilävitm, d. v. 8. i äldre äflagrirger från floder som sedermera tagit ett annat lopp, samt 3. insprängdt i sten, oftast i qvarts, men äfven stundom i ka!ksten, skiffer och stundom till och med I granit. De bådå första slagen al guldläger kallar man i Californien Placer-mines, äfven stundom enöast Placers och det senare Quartz-ledges, Placer-minorna tillgodogöras endast genom vaskning, och det senare genom ordentlig grufdrift. De förra gtldlagren innehålla sbledes tvättguldet, det senare bergguldet. Under guldets första dagar i Californien var det endast placer-miBorna, som man arbetade, och det är först på de senaste ären som man börjat skänka bergguldet nögon uppmärksamhet. Man hemtade då galdet tr förstvämnda slags minor på ott lika enkelt somm lättlärdt sätt, Med en skofvel upphewtade man the pay-dirt, evt nästan oöfversättligt ord, hvarmed menas den jord, som man skull: vaska, och lade den i en flat bleckskål, som på minspråkat kallas pau, panna, Denna pay diris var naturligtvis, allt efter deh plate rån hvliken man tog den. högst olika, ty stupdom bestod den af endast med en obe tydlighet jordmylla försatt sand. stundom endast af feta beståndsdelar. Sedan emellertid denna pay-dirt blifvit inlagd i bleckskåleh hedsänktes denna en eller två tum noder vattenytan, Med ena handen höll man så skålen, under det att man med den andra rörde om. De lättare partiklarne bortförles då af det straxt öfver skålens öfversta kant flytande vattuet och de tyngre stannade naturligtvis i bottnen och utgjordes, lels af guldkornen, dels af andra metalliska beståndsdelar, som man sedermera aflägsnade genom att torka och sedan blåsa bort, sller ock medelst en magnet. Naturligtvis ir flytande vatten alldeles oumbärligt för lenpa operation, men om guldtillghngen var vanligt )iklig, begagnade man sig äfven af stt aunat sätt. På en ogarfvad oxhkud utredde man nemligen pay-dirten, lät den orka samt krossade den sedermera så fint öm möjligt, hvarefter man, hållande i hulens: fyra, hörn, kastade pay-dirten upp och red. Vinden, sådan var behöflig vid denna operation, bortförde då dammet och de lätare partiklarag och lemnade guldkornen jvar på huden. Änou i dag begagnar man ig af pannan, men endast då det är fråga m att undersöka ett nyupptäckt guldföande lagers mäktighet. De resultat. som vunnos vare sig på den na eller den andra vägen, voro naturligtvis sanska olika. Sturdom fann guldvaskaren en panna guldkorn till ett värde af flere undrade dö . stundom äfven i tillsamnans 20 eller 30 pannor knappast för en ollars värde. Lyckades han icke på en lats, tog han sin panna, sin filt och itt lilla marförråd på ryggen, för att söka it åt sig ett mera gifvande ställe. Den ekniska termen här är att han då gjorde prospekt-turer. Guldgräfvaren var då, vad han ännu i dag till en del är, en nonad. En särskild klass af den första tidens vinare bildade de, som sysselsatte sig med pocket-mining, det vill säga guldfickorjas uppsökande. De sökte nemligen uppäcka den plats, från hvilken det af flodattnet utspridda guldet utgick, och utgånde från den tvifvelsutan riktiga förutsättingen, att när gulåfickan en gång af vattjet blifvit öppnad, definare guldkornen kulle spridas längre bort samt öfver större ;ta än, de tyngre. förforo de på följande ätt. Medelst en flyktig undersökning, verktäld med panna å en höjdsluttning, funno le nemligen då, för så vidt någon gnidicka fanns i närheten, att de guldförande agren förekommo i solfjäderform, samt att a större lagrets utbredving var, ju mindre ar guldtillgången, Det hela berodde nu b att genom oupphörliga profningar med annan söka utfinsa soljäderns form för att unna leta sig rätt till dess utgångspunkt Her handtag, der alltid guldfickan fanns. Måpga gånger iyckades detta, dock efter nödosamt arbete, och det erhölls då vanlisen ett rikligt utbyte af guld; många gånrer arbetade man emellertid förgäfves, un: er det att, som man lätt kan tänka sig, uldsökaren stundwn helt oförhappandes tötte på en -guldficka, som då i hast jorde honom till ev rik man. prunkar, breda af väldiga träd skuggade ga-! är en grufstad, så misstager man sig betyd1: er sig den smutsig, ruskig l: d r el v