Aftonbladet – 14 augusti 1873, sida 3

Strödda underrättelser. Verldsutställningen i Wien. FPortepiano-utställningen. Vi meddelade ny ligen pä denna afdelning några korta upp gifter om en af tyske instrumentmakaren Ehrbahr uppfunnen märklig pianokonstruk tion, hvars hufvudegenhet består i reson: nansbottnens kupiga form. Vi vilja i dag, efter en följetongsartikel i Internationale Austellungs-Zeitung redogöra för en ameri kansk förbättring uti pianokonstruktionen, hvilken alltmer vinner insteg i Europa, ehura den hos oss hittills är föga känd, nemligen Steinway-systemet. Författaren, hvars signatur är Ed. H., skrifver: I klaverafdelningen i vårt industripalats lyser på ett alldeles 5fverraskande sätt Steinway från Newyork: först och främst genom sin frånvaro, och dernäst genom sitt öfverallt märkbara inflytande. Steinways uteblifvande har här allmänt beklagats, och den fråga, man dagligen får höra: -Hvar är Steinway? Hvarför har Steinway icke utställt någonting? är ett märkligt bevis på denna firmas hedrande popularitet, och Wien har ändock aldrig fått se dess instrumenter. Före år 1851 hade öfver hufvud taget intet i Nordamerika fabriceradt piano kommit till Europa; då skickade Chickering Son i Boston ett stort taffelpiano till den första utställningen i London, utan att dermed väcka något uppseende. Hvarken under utställningstiden eller efteråt talades det om det amerikanska pianot, konstaterade den officielle referenten Fetis. Likaså blef på utställningen i Paris år 1855 ett annat amerikanskt piano (af Laeldi Boston) fullkomligt obemärkt. Först Steinway lyckades det att år 1862 i London rikta den allmänna tppmärkeauäiten på de amerikanska pianona. Hans instrumenters grandiosa ton, i synnerhet ett taffelformigt pianos (square piano), som i kraft icke stod den ästa konsertflygel efter, väckte rättmätigt uppseende. Nytt derpå var för den europeiska allmänheten begagnandet af systemet med strängar tvärs öfver hvarandra, hvilket blifvit upp: funnet redan före Steinway, men af honom bragtes till större fullkomlighet. Detta nya arrangement bestod deri, att från diskanten, hvarest strängarnes riktning var parallel med hammaranslaget, strängkörerna småningom lades från höger tlll venster i grn Så rp or i resonnansbottenstallets riktning. De djupare oktavernas öfverspunna strängar lågo deremot något högre och tvärs öfver de andra utbredda från venster till höger på ett förlängdt basstall, hvilket löpte parallelt med det första stallet. Detta medförde betydande fördelar — genom resonnansbottnens förlängda stall blefvo större ytor af denna betäckta, mellanrummen mellan strängarne blefvo större och derigenom klangen fylligare. Ännu i London lemnades detta system icke oantastadt, trots dess uppenbara verkan; till och med Fåtis och Lissajou voro af den meningen, att gehom strängarnes läge öfver hvarandra deras fria vibration måste lida afbräck. Jag tillät mig att i min officiella berättelse uttala den åsigten, att den närmaste framtiden tillhörde det Steinwayska systemet, huru ungt och obepröfvadt det än var. Förhållandena ha sedermera bekräftat detta. Redan på nästa verldsutställning (1867) såg man flere österrikiska och tyska pianon med strängarne öfver hvarandra å la Steinway. Denne hade emellertid begagnat sin besträngningsmetod äfven på pianinon, hvilket end endast genom nya konstruktionsprinciper var möjligt. Men icke blott genom sin frånvaro lyser Steinway i Wien, utan äfven på ett mycket reellare sätt genom sitt ande Då hela den europeiska pianofabrikationen. Hans korssträngiga Syr stem är numer så allmänt adopteradt, att vi finna icke blott de flesta tyska och österrikiska flyglar, utan äfven spanska, italienska, Tp och ryska konstruerade efter Steinway: till o med den aristokratiska firman Pleyel i Paris har för första gången lagt å sido sin konservativa tillbakadragenhet och krupit till korset(ordlek med tyska benämningen kreuzsaitigesSystem). Bland de i Wien utställda pianoinstrumenterna är mer än en tredjedel besträngad efter Steinway ; till denna tredjedel ha alla länder med undantag af de så svagt representerade England och Belgien bidragit. Vi äro långt ifrån att i det korssträngiga systemet allena se pianokonstruktionens lycka; det erfordras äfven helt andra, väsentliga vilkor för att uj pnå de Steinwayska flyglarnes tonfyllighet och soliditet. Man kan äfven å la Steinway ggn väl eller illa; på båda, sorterna lemnar vår utställning tillräckliga prof. Men den Steinwayska pianokonstruktionens verldseröfrande inflytande, hvilket har banat sig väg hastigare och allmännare än någonsin någon genomgripande reform i pianokonstruktionen, står fast såsom ett faktum. Det ir verkligen omöjligt att utförligt tala om instrumenterna på vår verldsutställning utan att hämna namnet Steinway, och om vi också icke kunna visa ge något Steinway-piano, så kunna vi dock på hans ferpotypa fråga: hvar ir Steinway?svara: hic et ubique, öfverallt, i vianona från alla herrskares länder. Vi bifoga följande öfversigt öfver alla i Wien 1tställda piano: