Aftonbladet – 14 augusti 1873, sida 2

synas vara en stor man och att han har bs. visat honom välvilja. Men i alla fall är det endast en möjlighet. Vi skola i alla fall göra ett försök, ehuru föga hopp det är. De togo en droska och äktetill sjukhuset, erhöllo mannens namn och adress samt foro vidare, för att uppsöka honom. Doe hade någon svårighet vid att taga reda på bosta den, vid en smal gränd, bakom Drury-Lane och högst upp på vinden i ett af dessa gamla. hemskt förfallna hus, der en familj är in hyst i hvart rum. Genom att knacka på den ena dörren efter den andra och höfligt emottaga måvga brutala snäsor af rummens invånare, kommo de, per modum tollendi. slutligen till en dörr, hvilken måste vara den rätta, derför att alla andra voro orätta. Bor John Barker här? frågade Thurnall och stack varsamt in hufvudet, af fruk tan för druckna irländare, hvilka möjligen kunde vara der och följa sin nationella impuls att knöla på honom, Hvad angår det er? hördes en gäll qvinnostämma från ett moln af imma borta vid spiseln och en gestalt visade sig med armarna nere i en tvättbalja. Här är en herre som önskar få tala med honom. Så göra många som ändå inte få något för sitt besvär. Gå er väg, ni båda; jag känner nog edra knep och funder, jag! Vi önska verkligen träffa honom och betala honom, om han vill... Gå er väg! Tror ni er kunna lura mig med edra mustascher och fina kläder? Tror ni inte jag känner er och vet att ni äro slottskanslibetjenter, fastän ni sprätta i vackra rockar : Men, min goda qvinna! sade Tom och skrattade,