Aftonbladet – 12 augusti 1873, sida 3

om oöfverträfflig mästarinna I det fransk parlandet. Oc vi patorligtvis undantaga Rubinstein såsom allenastående med sin höga, a:lvarlig: gen,kraft, gå hylla vi för öfrigt utan tve kan i hr Ritter ea bland de utmärktasti piasister, som härstädes uppträdt. Ickenog med att hans teknik vet af inga svårighe ter, utan framtrollar mirakler med en soli ditet, som deesa eljest pläga utesluta; har eger dessutom en touche, som i utsökt de likatess täflar med TIaölls i att ur instru mentet locka det mest smekande välljud, ock framför allt har han den upgdomliga frisk het i tolkningen, den poesi i uppfattningen som göra hosom till sjeltständig, varmt, ia trezserande konstnär. I sina egna kompo itioner gör han pianots samtliga resurser lyckligt gällande, och en rätt originel melo: disk uppfioningagåfva ställer dessa arbeten vida öfver det alidagliga. Pabliken, som i visa mån öfverraskades af att i bonom göra bekantskap med en virtuos af första rangen. var stormande i sitt bifall, Hr Brassin firades äfvenledes med rätta såsom en distingnerad artist, ytterat sam vetsgrann och gedigen samt ledd af en sanp konstnärlighet, hvilken säkerligen skulle hafva uppskattats änou högre, om den fram trädt under lösningen at värderikaro upp: gifter än de för tillfället valda. Don biist på stämning och sehwasg, som rägon gång gjorde sig märkbar — äfven i ett under stundom väl länzsamt tempo — försvann i hans själfalla tolkning af Davids elegie, och i konaertens slatnummer, Goanods Ave Maria, intog han genom flärdlös enkelhet främsta rummet. Det kan ej nekas att denna kompasitlon var est olyckligt val, alldenstund dess r. tolkniog ovilkorligen for, drar helt annat än hvad de firade artisterne deri vilja inlägga. Säsom ackompanjitör utmärkte sig br Leser för mycken korrekthot och smak. FOTINESTRSESSIARENEA