Aftonbladet – 12 augusti 1873, sida 3

klasar, svällande af ädelt vin. Men hvad är detta för en mur, g-nomborrad med mörka gluggar och försvarad af stengallerier, hvilken slingrande och krypande på hvarje klipp. kant och kulle uppe på vinberget, smyger fram, tills den midt framför Stavgrave reser sig och förenar sig med det låga, runda tornet, beläget midt i hans väg, från hvars djupa kassematter de bistra kanonmynnin garne stirra hotfallt nedåt dalen? Stangrave visste väl hvad det var som han såg: nyckeln till den bom som stänger två nationer ifrån hvarandra — Europas ännn juagfruliga Troja, det starkaste fäste i verlden. Han gick ned i dalen, vek af inkt vin gårdarna och lade sig att hvila i rankornas guldskimrande skugga. Han hade icke nä gon ritbok, för att teckna sig till minnes sköna vyer; en sådan artikel är också här förbjuden; men på fickan hade han sitpass och obesväradt talade han alla Tysklands olika dialekter, Utan fruktan således för gensdarner och soldater, låg han och be. troktade qvickögda ödlor, huru de fön gade flugor på den solstekta muren eller hörde och såg han stora gräshoppor surra och sjunga — gröna gräsboppor med röda vingar; grh med blä vingar. Stangrave observerade olika species, ty han var trött och varm och hade så många tankar i hufvudet som besvärade honom, att ban var slad ifall han kande jaga dem för en stund på flykten och hängifva sin själ åt gräshoppor och öålvr, vinrankor och skuggor. Djupt under honom flöt den mäktiga Rhen, rik på två tusen års stormiga minsen, På dess ra sida syntes Coblentz med sina grå murar, Moseliobrons långa hvalftågar och kejsar Franz bördiga I5gländer och de långa med popplar krönta sträckor uppe