Aftonbladet – 12 augusti 1873, sida 3

MUSIK. Carlotta Patti, den verldsberömda sånger skan, som dä hon hösten 1868 för första gängen bär lät höra sig vaun euhällig bs undran, återuppträdde i går inför hutvud stadens publik med om möjligt ytterligare fulländad färdighet, oförminskad styrka och klarhet hos det ypperliga rössinstrumentet samt rättmätig, lysande framgång. on virtuoskonsert af den nu ifrågavarandes halt och skaplynne har man ja icke att påräkna det hefgade och lifavigtiga hos konsten, utan det är bagatellens adlande genom en utom ordentlig förfining hos utförandet, gom härvidlag erbjudes ähöraren, och dermed eger han att nöja sig, då de i programmet valda numren tillräckligt angifva arten af den estetiska behwlning, som står att viocna. Med iakttagande af dessa förutsättningar mäste erkännas att gårdagens soir var en bland de angenämaste i-sin genre. Ett oomtvistligt mästerskap gjorde sig nemligen gällande i de allra flesta prestationer, som under konserten förekommo, och den i och för sig ytliga solomusiken erböll derigenom ett a2å rikt intresse. som det är blott stora förmågor möjligt att frammana derur. Sigaora Patti skänkte en liffull, elektriserande tolkning åt Verdis melodisköna Bolero och ådagalade i en sprittande, af hr Ritter komponerad, vals allt hvad det mu: sikaliska blomsterspråket eger mirakulöst, retande och behagligt, men på samma gång atan sjelsvåld lydarde den hänföranderhyt mikens vigtigare fordringar. Flerfaldiga gånger inropad efter detta praktstycke gaf sångerskan såsom extra nummer sin egentliga cheval de bataille, den allbekanta skratt arian af Auber, ett slags akustiskt deklamatorium, hvarom väl torde kunna ifråga sättas huruvida det är musik, men som är qvickt, pikant ch roande utom all fråga. Likasom den italienska sångskolans ovanskliga företräden nyes tydliggjorts af den utmärkta artisten, så visade hon sig nu såondttekontts orre Br BAN