Aftonbladet – 12 augusti 1873, sida 3

Den förflutna veckan visade sig något kylig mot Stockholm, men hufvulstadens invånare betslade med samma mynt, togo saksn kallt och höllo humöret uppe miit ibland regnskurarne och storm vindarce. Det är obsgripligt hvad en stock. holmare kau hinna med mycket, och det icke blott vintertiien, då middagar, baler, er, kosserter, föreläsningar, ordensomankomsier och alla möjliga enskilda offentliga tillställningar taga vår tid i pråk, u:an äfven midt uti rötmånaden, mången annan ligger på rygg och gör i , antingen i sjön utanför en idt på torra landbacken Stack: p deremot alltid verksam, alltid på rörlig fot och aldrig förlägen hvar han skall hemta tid för att hisna med allt eller krafter för att stå ut med allt. Han bor naturligtvis också på landet och han gör det företrädesvis, mycket mer än de flesta andra, Han älskar landet och han älskar i ynserhet sjön, som är förensd med och när det. Så snart han kan slita sig lös från koatoret, embetsrummet, verkstaden eller butiken, så fer hon genast ut till sitt lilla landsställe. Men det hindrar honom icke att vara med om allt ansat, vare sig titan för eller innanför stadens område. Knaapt återkommen från en resa till Wien, ty stockholmaren har naturligtvis varit i Wien i år, om icke för annat, åtminstone för avt se huru hr Bisnch tager sig ut och göra sig underrättad, om det verkligen är saunt. att hr Blacch har ett så utomordentligt ei-gant tält, der han bespisar furstliga perso ambassadörer, ministrar och generalkommissarier, samt att han tager 5 rår ör en butelj punsch — knapt återkommen från hr Blanch i Wien och ianan han ännu hunrit !ä en enda aborrpiane, ty han är väldig fiskare, i viken utanför sin lilla sommarbostad, erhåller han en påstötnivg om att fara till Wisby för att deltaga i fornminnesförevingens förhandlingar hos Sankt Karia och på stadshotellet. Det måste han naturligtvis vara med om. Han kastar metspöt frän sig och far till Wisby, der han genast söker upp sin gamle vän, proster, dr Söderberg, med hvilken han ingick fostbrödralag redan för många, mänga riksdagar sedan, under det presteständet ävnu bade sin klubb i Petersbaska huset, och sin gamle vän, lektorn, dr C. J. Bergman, med hvilken fostbrödralsget ingicks kanske för änvu längre tillbaka, un der det skald:n gick och funderade på Up: sala och dess nejder. Stockholmsaren del tager med stor ifver i fornminnesföreningens förhandlingar, hinner med alla diskussiorerna, alla utflygterna, alla sexorna, sitter Jänga stunder i dr Ssderbergs trädgård, under det stora valnötsträdet, och njuter af den söderbergska qvartetten, gästar i dr Bergmaus studio och bland hans vackra trädgårdsrabatter, deltager alla dagarna i en fest hoz dr Leijer, klättrar upp på Helge Andskyrksnas öfversta tinnar och tager der en öfversigt af gotländska förhbllanden till lands och vatten, går med gamla hanseatiska funderingar om kring i Lybska grändev, tittar in på apoteket och läter servera sig af Marelii bästa, under det han roar sig med att se på hr Carl Gellerstedts aqvareller, ty på det apoteket göres mycket i vatten, skämtar med de glada i botaniska trädgården, badar med de fromma i den heliga bassinen och svärmar sedan nedanför Jurgfrutornet. Men så kommer skilsmessan, hvilken ej kan ske utan tärar. och tårarna följa honom öf ver hafvet, ty Östersjön är aldrig en bit bättre än Lilla Värtan. Det gär hög sjö. och stockholmaren gör ett löfte, der han ruilas i Gotlands innandöme, att det nog skall dröja länge ionan han åter begifver sig af till sjös. Kunapt har han dock ratt foten i land, förr än han uppmanas att deltaga i svenska segelsällskapets kappsegling SEN RIE NAT REA FETT IEEE EA ER