Aftonbladet – 12 augusti 1873, sida 3

bland bergen, fom se så lockande och täcka ut, men i verkligheten äro så grymma; ty öfverallt mellan popplarnes raka stammar framsrär den krenelerade kanten af vestra sidans fästaingsverk emot den blä luften. Och i fjerraa reste sig högt mot skyn Esfel med sina hundra vulkaniska spetsar. den ena bergstoppen efter den andra i blå. nande fjerran, tills da försvunno i ett hvitt töcken, Stangrave hade vandrat på dessa höjder; han hade stått vid Moselkopfs kra-. ter, vid Laachersjöns strand och vid de: gamla klostrets ruiner. Hans tankar gingo öfver Moselles fält, hän till dessa för ho nom sadan gammalt kära platser. Men då blickarna åter föllo på de ho tande befästningar och kanonmynringar han hade omkring sig, började amerikanaren göra en jemförelse mellan dylika tecken till gamla verldens sijakliga, om förfall vitnande civili sation och hans eget fäderneslands obeväp. nade och i fred tilltagande välstånd. Gud vare lofl tänkte Stangrave; Nya Eagland beböfver inga fästningar, militärvägar och stäende arm6er!s Men hvarför erfor han i detta ögonblick en sädan uppbrusande harm, då han ju endast tänkte på den gamla verl. den och dess kostsamma och barbariska krigs. väsende? Stangrave gjorde sig i nästa ögonblick med vrede denna fråga, men saken var den, att han var ur humör med sig sjelf, med sitt land och, rent nt sagdt, med hela verlden, och i detta ögonblick framstod med klarhet ett minnesvärdt samtal, som han för längesedan haft i Konstantinopel med Thurnall, ett samtal, hvarunder han gjort en oklok anmärknivg, hvilken framkallat ett skarpt svar, som för åratal hade skilt dem åt. Det var naturligt nog att detta samtal skulle falla honom i minnet just nu; ty