Aftonbladet – 9 augusti 1873, sida 3

Studentskor, skämt med sång i en akt, femtio år före sin tid, af E. (Upsala, Esaias Edqvist, 1873.) När detta skämt för någon tid sedan uppfördes på en af våra småteatrar, ville vi ej derpå fästa någon särskild uppmärksamhet, emedan vi ansågo det tillhöra det slag af efemära sceniska alster, som ej för sig stält högre uppgift än att under en stund framkalla ett litet löje, hvarefter de lugnt kunna öfverlemnas ät glömskan. Men då det nu framträder med anspråken af en sjelfständig litterär produkt, anse vi os8 böra uttala vår åsigt att den tillhör en art af dylika, hvilken det är bättre ju mindre den odlas. Att kasta ett skimmer af löje öfver en stor framtidstauke är lätt, ty alltid finnes en hop folk, nog kortsynt eller nog ingrodt i det bestående att anse hvarje nyhet för en förargelse eller en galenskap. Obestridligt företer väl ock frågan om qvinnoemancipationen åtskilliga löjliga sidor, men till dem hör ej, åtminstone enligt vår åsigt, sträfvan efter en högre bildning och möjligheten att göra denna gällande. Lider sati ren dertill, såsom fallet här är, af brist på qvickhet, blifver det af förf. måttade hugget ett sådant, som går tillbaks, ty han har blottat löjligheten och lumpenheten hos sig sjelf, i stället för hos den sak han behandlar. Man kan äfvenledes hysa tvifvel om huruvida framtiden öfver hufvud är något lämpligt ämne för skämt, i dess egentliga och berättigade mening, ty skämtet måste väl, för att fylla sin uppgift, träffa något, som kan och bör träffas, hvilket ej är fallet med framtiden, hvilken, såsom ännu obefintlig, också är oåtkomlig. Skulle detta skämt, tämligen tarfligt som det för öfrigt är, träffa något, så skulle det vara det manliga studentlif, i hvilket lätja, vigilans och lurande af anhöriga ingå såsom beståndsdelar, ehuru, såsom vi hoppas, i ringa grad. Så kan det ock möjligen hafva fattats, uppfördt på ett nationsspektakel, der de qvinliga rollerna utförts af studenter, hvarigenom den burleska satiren starkare lyser fram, Ej så,