Aftonbladet – 9 augusti 1873, sida 3

turvetenskaplig skriftställareverksamhet,som sträcker sig ätskilliga Brtionden tillbaka i tiden. Så finna vi, att han i ett 1837 i Mineher utgifvet verk bekämpat den j senare tider uppkomna ifvern att mot nya namn utbyta de af Linnå faststälda, samt inom koleopterologien häfdat de Linnanska benämningarnes prioritetsrätt. Af hans öfriga arbeten betecknas en djurrikets naturalhistoria, tryckt i 100,000 exemplar och fullständigt utsåld, såsom en af de originellaste och fullständigaste läroböckers. För öfrigt finna vi, att förf. haft något obytt med den för sina forskningar i Brasilien bekante Martios, hvilket lär varit svårt att smälta. I en afdelning af bihanget, der åtskilligt smått och godt förekommer angående nemesis divina, angående mll Harrison (Arvidson) m. m., apostroferas Martius på ett hvarken blidt eller smakfullt sätt. Till den. af. Martius usurperade titeln Linneus III fogar förf. tillnamnet Minchhausen II, och hvad M:s handtlangare i förföljelserna mot förf. angär, så tröstar sig förf. lermed, att deras chefs unerwartetes Hinseheiden in ein br6silloses Land beröfvade lem påräknad lön för deras låga mödor. Vi anföra detta mindre såsom prof på en ve tenskapsmannen ovtillstärdig bitterhet, än såsom ett bevis på den otyglade ovana, som örråder sig hela boken igenom, att inblanda vad till saken ej på något sätt hör. Bland de otaliga poetiska stumpar förf. nnästlat i sin skrift, förekommer en synwerligen vacker dikt, som förmodligen är vära äsare alldeles obekant, och som vi derför neddela. Gistel kallar den Das Linneus-Lied om Andr. Schmeller, hvarjermte upplyses, att ten sjunges till mel. Am Rhein, am Rhein, la wachsen unsre Rebem: Viel tausendmal stand neugeschmiickt wie heute .m Feierkleid die Flur; Man wusste nicht, was dieses Fest bedeute Jer ewigen Natur. Man ahnte nicht, was sinnig uns verkiinde Jer Matten buntes Grin. Des Veilchens Duft. der Balsamhauch der Linde, Jer Rose sehnend Gliähn. )a kam Linn. Die Seele sonder Ticke Jag Auge, rastlos wach, jah aufgethan vor dem entziickten Blicke Jer Pfianzen Brautgemach. Jnd Licht sah er aus Liebe sich entfalten n Floras Heiligthum. ir wandelte das Chaos der Gestalten ur schönsten Ordnung um. rum ewger Preis ihm, den zu ihrem Seher iatur sich auserkor! ir hob zu uns die Pflanze, rickte höher ns selbst im All empor. tosst an! Was da im Pflanzenreich gedeihet, Jas Beste, Geistigste, m alter Schwed! es bleibe dir geweihet, lir opfern wirs, Linn!