Aftonbladet – 9 augusti 1873, sida 3

Oskar, gefieert als Weltumsegler, Dichier u. 8. w., numera efterträdt sin broder, om hvilken förf. menar att man med rätta kunde säga: il pense en philosophe et agit en roi. Förf. går derpå öfver till att uppräkna en ståtlig rad af lärda notabiliteter vid universiteten: han afekrifrer ur Upsala, Lunds och Kristiania föreläsningskataloger namn i massa å professorer, adjunkter, stipendia ter och docenter, sälunda hela högen af de obskura lika väl som de få notabla. Efter ett par ord om akademierna i Stockholm afslutas detta stycke af inledningen med en underrättelse, som vi ej nännas öfverflytta på svenska: iber sämmtliche Universitäten und literare Anstalten der beiden Reiche schwebt das geistige Skeptrox Sr. Excellexz des Grafen Gustav Adolph Sparre, eines der bedeutendsten Männer, samt en vers, hvars sämmanhang med eller tillämpning å det föregående ingen dödligs förstånd utspekulerar. Återstoden af inledningen innehåller allehanda oklart tal om naturvetenskaperna, materialismen, internationale, förra århundradets olika medicinska teorier, samt slutligen en lång och ofattlig framstillnizg om indelningen af Linnes lefnad, der förf., efter att ha skärskådat två-, fem-, sjuoch tio-delningen, omsider gjelt finner bäst att betrakta Linn6s lefnad som ett långt år, sein Blumenlebenjakt, bvilket delag i tolf månder. Ömsider kommer nu förf. till sitt ämne, och det blir drägligare att följa honom, om än hans kuriösa skrifeätt fortfar. Litet emellanät afbrytes framställningen af versstro:er, lånade från nämnda och onämnda, kända och okända poeter på allehanda språk. DB och då råkar man på mer eller mindre långa stycken, af hvilka man ej förstår ett ord, ej ens kat gissa sig till någon sannolik mening. Stilens egendomligheter, sådana man lärt känna dem i början aftaga för ingen del. Sedan förf. t. ex. nämnt i texten, huru Linn på Hammarby plägade med tobakspivan i munnen förnöjd åskåda ungdomens dans och lekar, tillägger han i en not till närmare belysning af detta märkliga faktum: Linnzeus liebte der Amor eapnophilus; d. h. er war ein besonderer Freund des Tabakrauchens. Wenn, oh Freund! aus treuer Pfeife Dich ein blau Gewölk umfaht, Da gedeihet still zur Reife Der Gedanken ernste Saat. (v. Feuchtersleben.) ; Die Tabaksschnupfer vindiciren diese Kraft