Aftonbladet – 9 augusti 1873, sida 2

Grelvens af Paris begök hos grefven af Chambord sysselsätter alltjemt den utländska pressen och ger anledning till de mest skiftande förklaringar så väl om orsakerna till mötet som om dess följder. De franska republikaneka tidmingarne tyckas i allmänhet i besöket ge ott första steg till monarkiong återupprättande, under det de 1ledande männen för venstern icke tyckas vilja tillägga det samma någon synnerlig betydelse. Detta är särskildt förhållandet med Thiers, hvilken på en afskedsmiddag, som han den 4, dagen före gin länge tillämnade resa till Behweiz, gaf för åtskilliga bland sina politiska vänner af venstern, förklarade, att han icke trodde, att en fusion mellan bourbonisterne och orleanisterne skulle lyckas och att republikanerne sålunda icke behöfde hysa rågon oro i detta hänseende. Rörande fusioneön meddelar Times specielle korrespondent den 4 dennes följande: 9Sedan nägra dagar hafva de mest stridiga rykten varit gängse angående grefvens af Paris resa till Wien. Enligt från tillförlitlig källa erhållen underrättelse tyckes grefven af Paris ha afrest från hufvudstaden förliden torsdags afton, i sällskap med prinsen af Joinville, direkt till Wien. Grefven af Chambord underrättades icke om sin kusins afsigt, på det han icke skulle afgifva någon ny förklaring, äfvensom för att visa att besöket var alldeles frivilligt och endast berodde på de orleanska prinsarnes initiativ. Det är fullkomligt säkert, att hertigen af Aumale, då han för åtta eller tio dagar sedan rådfrägades af sin nevö angående denna sak, anbefalde honom att företaga resan, Omedelbart efter det grefven af Paris erhållit sin onkels samtycke beslöt han att göra besöket, hvars förnämsta syfte är att uppfyila det löfte, grefven den 8 Juni 1871 gaf sina vänner till följd af det legimistiska partiets votering angäende upphäfvandet af landsförvisningslagarne. Då första försöket att uppfylla detta löfte misslyckades till följd af det bref, i hvilket grefven af Chambord förklarade gig alltjemt vidhålla den hvita flaggan, beslöt greiven af Paris att uppfylla sitt löfte, då ferierna inträdt. Då grefven af Paris stod färdig att afresa, uttryckte han sig på följande sätt om sitt tillämnade besök: Jag är glad att kunna uppfylla en pligt och ett löfte, som mina vänner gifvit i mitt namn. Jag vet icke hvad som kan bli resultatet af denna resa, men man kan vara öfvertygad, att jag icke företager len i afsigt att framkalla en brytning. Ett telegram, afsändt från Wien i dag på morgonen, meddelar att grefven af Paris mottogs kl. 11 af grefven af Chambord. Prinsen af Joinville moitogs i dag. Gref ven af Paris önskade, att resan icke skulle bli känd förrän han blifvit mottagen af sin kusin, ty om besöket icke beviljats hade expositionen gifvit ett tillfyllesgörande skäl för grefvens ankomst till den österrikiska hufvudstaden. Det tros desssatom, att man under besöket icke synnerligen. sysselsatte sig med politik. Besöket hade emellertid enligt fusionister1as åsigt blifvit oundgängligt på det att nan mätte komma till en uppgörelse med viseende på ett gemensamt parlamentariskt ippträdande. Hvad som med afseende på esan är säkert, är att den blifvit föremål ör det största allmänna intresse, och redan lifvit våldsamt angripen af alla, ssom äro mot den. Ännu ha icke några underrätelser ingått om sjelfva besöket, hvilket i ch för sig sjelf ieke är utan betydelse. Jen 6 ekrifver samme korrespondent: Enigt underrättelser, gom ankommo i går qväll 1. half elfva, har en politisk person af ög ställning, hvilken bör vara väl underättad, meddelat följande not: Grefven af Jhambord mottog grefven af Paris idag på norgonen. Mötet var hjertligt och inga poitiska frågor lär derunder ha blifvit afjandlade. Man kunde knappt antaga att åÅgot annat skulle bli förhällandet. Grefen af Paris har i sitt eget och sin familjs amn uttryckt för sin kusin känslor af vördad och aktning. Han hade icke någon ullmakt och befunine sig icke i den ställing att han kunde afhandla med honom om e vilkor, som kunde göra en monarkisk estauration möjlig i Frankrike, enär dessa ilkor uteslutande ligga inom nationalföravlingens kompetens. Men det är genom etta besök ådagalagdt, att de orleanske prinarne icke längre viljautgöra något hinder för! n återförsoning mellan Frankrike och den!