Aftonbladet – 8 augusti 1873, sida 3

den att göra? Hvad tänkte jag på, som gifte mig med en fin dam? Jag dire! Jag borde från början begripit att hon inte skulle kunna förstå mig; att hon ville en dag återvända till de sina! Må hon gä! Jag vill glömma henne och verlden och allt — jag känner nog ett medel!Han sprang upp och gick öfver gatan fram till apoteket. Många år förut hade Eleley försökt opium och till sin olycka funnit det närande för hans fantasi, utan att det på hans helsa verkade lika förderfligt som på andras. Han bade uxrder den siata tiden pröfvatdess verkan mera än en gång, men Lucia, som af Thurnall erhållit en vink härom, hade, med rätta förskräckt, aflockat sin man ett heligt löfte att aldrig mera smaka opiam. Elsley bröt ej ett ord som han en gäng gifvit, såvidt han ej sjelf fann sig besviken men: Hon har brutit sin ed till mig! Derför vill äfven jag bryta min till henne; jag är nu fril Med dessa ord gick han in på apoteket och köpte en flaska opium. Han tog litet nu strax för att döfva sin hunger; en starkare dosis gömde han för resan; den skulle hjelpa honom att sofva bort tiden iunan ankomsten till staden. Han köpte slutligen sin andra klassens biljett. De kringstående stirrade på honom och frågade hvarandra hviskande hvem den der besynnerlige figuren kunde vara som reste till London och utan hvarken kapp säck eller vattsäck. Stationsbetjeningen kora emellertid öfverens om att ifall han rymde frön sina foördringsegare, var det synd att bindra honom; sökte han undkomma polisen, skulle den deremot nog träffa honom, I alla fall angick saken icke dem. Elsley hade ännu en sak att utföra in