Aftonbladet – 7 augusti 1873, sida 3

hand. Önskar ni att vi skola anse er vara vid edra fulla sinnen, så häll er stilla. Och är det er önskan att inte förefalla vid sundt förnuft, tillade Noylor, sä får det ej förvåna er om vi behandla er som en — ni förstör mig. Eleley förblef en stund tyst. Hans förbitwing, hvarigenom ban farn sig icgenting förmå vinna, förbyttes i ondskefull list. Jag tror verkligen, mina herrar, sade han slutligev, att vi ha alldeles rätt. Jag har varit mycket dåraktig och ni äro verkligen oändligt välvilliga, men om ni kände tilll hvad som har framkallat min sinnes: skakning, skulle ni ursäkta mina häftiga yturanden. Min bäste herre, svarade Naylor, vi äro visst villiga att tro er ega stor anledning till hvad ni företagit er. Vi hysa inte någon önskan att onödigtvis påtruga er vår hjelp. Hvad vi bedja är: dröj tills dagrniogen och insvep er i den ena af våra plaider; detta är enda medlet för er att utföra edra afsigter. ty hvarthän döda män ock må gå — till Bangor kunna de iute vandra, Ni äro mycket goda och jag tror verkligen att jag mäste begagna mig at ert anbud, såvida jag inte skall anses vara vansinnig.. Från Elsleys läppar ljöd ett ihkligt skratt; han var nemligen sjelf längt ifrån öfvertygad om att han icke var tokig. Han mottog den erbjudna resfilven, lade sig och låtsades somna. Wynd och Naylor, hvilka kände gig helt nöjda med hans förnuftigare beteende, lade sig under den andra plaiden, med afsigt att vaka öfver honom; men uttröttade at Bin bergvandring, hade båda somnat innan tio minuter voro förflutna. Elsley hade beslutit att, kosta hvad det