Aftonbladet – 7 augusti 1873, sida 3

raliska folkkrafterna. Sammanhållning be höfves i det fallet, ty materialismen och der söndrande egoismen äro å sin sida icke overk samma, Man för icke af några lärs rikliga skördar invagga sig i den föreställningen, att vi kommit in i en guldålder af oförstörbar lycka och frid. Hårda tider kunna komma och skola utan tvifvel åter komma, och det nuvarande unga slägtet skall säker ligen få genomgå härda pröfningar. Mätte det då visa sig att den fosterländska andan lefver, den anda som alstrar det sanna man namodet och förmågan af uppoffringar. Ta laren slatade med att nedkalla Guds välsig: nelse öfver vår moder, det gamla, kära, dyr: bara Sverige, och afslöt mötet med ett Gud bevare fäderneslandet-, hvari alla de närvarande instämde. Efter mötets afslutande hade biskop Anjou i biskopshuset middag för fornminnesföreningens styrelse och nägra andra deltagare i mötet. De flesta af mötets ledamöter från fastlandet hade beslutit sig för att afresa med ängfartyget Gotland kl. 7 e. m.; men dels de många inbjudningarne att dröja qvar öfver söndagen och företaga längre eller kortare utflykter, dels det hotande utseende Östersjön hade, föranledde de festa att stanna qvar till söndagsaftonen, för att afresa med Wisby. De få, som afreste med Gotland, blefvo emellertid vid hamnen afskedshelsade på det bjertligaste af en stor del sf Wisby bildade invånare; afskedssänger ljödo och hviftningarne syntes aldrig skola upphöra. Rd