Aftonbladet – 7 augusti 1873, sida 3

Islutet af sitt föredrag hade uttalat, att den samling af mynt läroverket egde mätte bli Ipå tillfredsställande sätt katalogiserad ochi förteckningen tillgängliggjord genom trycket. I Derefter företogs till behandling den 7:de frågan på programmet: Kunna hos den gotländska befolkningen spåras egendomligheter, beroende at skilda nationaliteters inverkan, och hvilka? Öfver denna fråga yttrade sig blott gotländingar, nemligen in tendenten Säve, lektor Bergman, teol. dr Söderberg och professor Säve. Hufvudsumman af deras meningsutbyte blef, att med undantag af Fårön, der befolkningen synbart skiljer sig frän ölandete öfriga inbyggare genom resligare och gröfre kroppsbyggnad och en egendomlig ansigtstyp (hvilket till någon del kunde förklaras af Fäåröns afskilda läge, dess inbyggares hårda lefnadssätt och deras vana att uteslutande gifta sig inom sin egen ö), utgöra de öfriga gntarne en stan af rent svensk-götisk härkomst, icke sinsemellan företeende större olikheter än innebyggarnes i hvilket annat sveuskt landskap som helst. De lösa hypoteserna om inblandning af estniska och finska elemenater falla till intet vid en grauskning af folkspråket, som står på rent fornnordisk grund. I ett sammanhang behandlades derefter de båda sista frågorna: Hura skall man fö klara vissa egendomligheter i byggnadssävt och ntsmyckaing hos de gotländska kyrkorna ? och I hvad slägtskapsförhällande stär Helgeandskyrkan i Wisby till ett eller fiere märkligare arkitektoniska monumenter i utlandet? Diskussiouen inleddes med ett anförande af dr Sohlman, som omtalade nägra auf de gotländska kyrkornas egendomligheter, af hvilka somliga vore beroende af byggnadssnaterialet och lokala förhållanden, och särskildt dröjde vid den märkligaste bland dem plauscbverk öfver Helgeandskyrkanr) appställt med åtskilliga tyska borgkapeller och det ännu mera otillfredsställande uti Branii sammanställning emellan Helgeandskyrkans öfverkyrka wed den forna läktaren i S:t antagande att h brist på tillräc den 1807 nedrifna ättkantiga Johanniskyrkan i Worms, som bestod af tre öfver hvarandra byggda hvalf, af hvilka det mellersta utgjorde den egentliga kyrkan och det nedersta var eu krypta. Hufvudsumman af anförandet var, att Helgeandskyrkan visserligen i ärskilliga af sinå delar företer likhet med ett eller an främmande byggnadsmonument, men i sin helliet är någonting alldeles egendomligt och ensamt stående och utgör ew af de märkligaste minnesmärken af medeltidens byggnadskonst som existerar Amanueusen Eiehornu anmärkte åtskilliga egendomligheter vid de gotländska kyrkorna, bland audra den, att då de ega valhuggna socklar. da dere mot sakna tsklister, och uppställde den förmodan, att sådana funnivs afirä, hvilka gått förlorade med de ursprungliga vattentaken; mot hvilken åsigt dock lektor Berg intendenren Säve oppouerade sig, alldenstund någon sädan taklist väl skulie vara bidbe anlednivg upplysa, att han vid den utflygt han tillsammans med nägra andra företagit till Roma kloster iakttagit en sådan taklist af trä (om vi ej missminna oss å Follingbo kyrks). Hr Wieselgren uppställde för öfrigt den hypotesen, att Helgeandskyrkans egendomliga byggaadssätt kunnat ba en symbolisk grund, i det koret, som var gemenramt för båda våningarne. kunnat beteckna den Helige Ande, som utpår.af fadren och sonen; hvartill dr Sohlman anmärkte, att ett dy likt antagande sakaade hvarje stöd, emedan kyrkan kallats Helgeavdskyrkan (icke Trefaldighetskyrkan) helt enkelt derföre, att den hört till ect Helgeandshus (ett vanligt namn på sjukvärdsoch barmhertighets inrättningar) och emedan den kristua konstsymboliken under medeltiden utvecklat Big till ett alldeles bestämdt system, som noga följies, och inom hvilket icke fanns nägon plats för en sådan symbolisk antydning af treenigheten, som den hr Wisselgren här ve; lat antyda. På förslag at dr Soblman och sedan dr Leijer framställt en historik öfver hvad som blifvit försökt för att skydda ruinerna, beslöt mötet, med anledning at denna diskussion, att uttala den önskan, att staten så snart som möjligt mätte taga Wisby konsthistoriskt märkliga ruiner under sin vård, undanrödja de ruckel, som ännu tilll. nägon del helamra och vanpryda dem samtji varaktigt och på ett omfattands sätt skydda dem frän vidare förstöring. Efter det dessa öfverläggningar fortgått till kl. 3 e. m. och den bestämda mötestiden var ute, måste behandlingen af de förbi gångna frågorna n:ris 3 och 4 uppskjutas till ett annat möte. , Teol. doktor Söderberg afslöt förhandlingarne med ett tal, hvari han tackade svenska fornminnesföreningen för hennes förtröende att kalla honom till mötets ordförande och försäkrade, att hågkomsten af föreningens besök i Wisby skulle der länge fortlefva. Derefter uppstod d:rj Sohlman och tackade ä föreningens vägnar ordföranden, vice ordföranden samt Wisby samhälle för det tillmötesgående och det understöd föreningen vid detta årsmöte fätt röna. Han hoppades att detta möte måtte varit till något gagn för fäderneslandet och äfven särskildt för den ort, inom hvilken det blifvit hållet och befästat medvetandet alla nemligen Helgeandskyrkan. Han äda-j galade det haltande i den jemförelse som dani sken prof. Höyen (i texten till Herholdtsj. Peders gamla klosterkyrka i Lnnd ech hans : a anordningen tillkommit ij ig tomtplats. — En vissi slägtekap ville valaren deremot fisna medi. man och js hållen, hvilket gaf amanuensen Wieselgren? z j derom, att det folk, som ej förstår värdera det berömliga i sin forntid, icke är värdt en framtid. Det behöfves i sanning väl att taga vara på allt. som kan stärka nationalkänslan, att icke försumma något som kan väcka, lifva och sammanhålla de, under den myckna flärden och ytligheten, på djupet hvilande moMOSE REON EESK RAA ENTER BEATS IANA Ihond. Önskar ni att vi skola anse er vara vid edra fulla sinnen, så höll er stilla. NAR Em Jag om ahan nt4tt Inga ftunfalla