Aftonbladet – 6 augusti 1873, sida 3

högre punkt, nådde densamma genom, ansträngningar, och sedan han många gänger hade fallit, såg han ytterligare en högre belägen kant af berget, rusade upp för två mossbeklädda branter samt nådde en region, hvarest lavablocken splittrats sönder i remner, här och der i djupa hålor, slungats i massor ofvanpå hvarandra i en så kaotisk oreda, att något vidare framträngande tyck tes vara omöjligt. ; Men i detta ögonblick visade honom en stark blixt en hög bergstopp ofvanför hans hufvud. Der fanns således spetsen af berget! Den skulle han nå, om han äfven riskerade att bryta armar och ben! Ursinnigt skyndads han vidare, letade sig väg från klippa till klippa, kröp igenom trånga remnor, släpade sig på knäna längs skarpa kanter, kom slutligen till foten af bergstop pen, besteg densamma och kastade sig isin falla längd ned deruppe på bergets öfversta kam, den så kallade Glyder Wawr. Denna plats är alltid hemsk och Elsley såg den dgrtill under nattens dunkla timmar, medan bligtsrs blåbleka sken för sekunden afslöjade för hans blickar: nedanför bergskammen ett baf af klippor, som lika vågor med skarpa kanter bröto sig upp emot bonom på alla sidor, medan tretio fot längre ned allt stupade ned i ett svart brådjup. Så hotande dessa klippmassor alltid äro, måste de synas så ännu vida mera, betraktade genom det dunkla ljuset af Elsleys sjuka hjerna. Han tyckte att alla spetsar och lavablock pekaåe upp på honom; gap med skarpa tänder voro vidöppna riktade izot honom; tungor hväste, armar sträcktes upp tor att gripa honom, jätteormar höjde sina hufvaden Br remnor och djap. Såg han dem icke röra sig; Eller var det blixtarnas försillande skon? Hörde han ej tjat och