Aftonbladet – 6 augusti 1873, sida 3

Jen rik man, ehuru det snart i verkligheten visade sig vara helt annorlunda. Sini midten af de rikaste guldfälten belägna jord: legendom kunde han icke en gång hålla fri. Folk slogo sig ogeneradt ner der, utan att fråga efter någon eganderätt, och uppförde bostäder ät sig; och så är t. ex. en stor del af d:n nu folkrika staden Sacramento be: lägen på den jord, som Sutter en gång ka!lade för sin. Namnet på hans första settlement försvann äfven så småningom. och hans minne qvärlefver nu endast i namnen Satter County, Sutterville och Sutterstreet, den sevare i San Francisco. Sedan den första guldfebern något lagt sig, började Sutter anlita lagen för att Merfå sin egendom, Detta var 1852, och fastän hans gåfvobref blifvit uppbrävda af guldgräfvare, som tagit en hans farm med hus och allt i besittning, visste han dock att framlägga sä otvetydiga bevis för sin eganderätt, att år 1855 den domare, som ntnämnts att enkom undersöka de mexikanska lavdtföräringarnes rättmätighet, tilldömde honom all den ofantliga egendum han en gång besuttit, men som nu var hundradefaldt mera värd. Detta var visserligen godt och väl, men olyckligtvis skulle denna dom underställas högsta domstolen i Washington (ihe Supreme Court), och — jag är nästan rädd att tala om det af fruktan att icke blifva trodd — ännu har den slutliga domen icke fallit. Efter den ofvannämnda eldsvådan, som utom åtkomsthandlingarna äfven förstörde havs dyrbara bibliotek, hans konstsamlingar och mycken annan värdefull egendom, stannade Sutter icke länge i Californien. Han begat sig till Washington och här erbjöd han sig att, mot en ersättning fen million dollars, afstå från sina anspråk på sitt forna land. Denna, som det vill synas, rimliga proposition afslogs dock och den person, som borde varit verldens rikaste man, lefver nu, 70 år gammal med sin hustru i Washington i distriktet Columbia på den pension af 2000 dollars, som staten Californien anslagi. åt honom, i nästan tryckande ekonomiska för hållanden. Faller en gäng dom i processen, och denna dom skulle tillerkänna Sutter lendet, så är han en man med en förmögenbet att räkna i hundradetals millioner; men äfven om dessa millioner skulle komma, kunna de väl jemna de skrynklor, hvarmed lidanden och missräkningar förat den nu vid grafvens brädd stapplande guldkungens panna? För Marshsll gick det icke bättre, ty äfven för honom följde på rikedom armodet, och han sitter nu som en i medelgoda omständigheter stadd värdsbusvärd i en liten by vid Colomna. Staten har icke på något sätt lemnat honom något understöd, och det är mer än sannolikt — och detta synes mig icke lända Califorri:n till heder — att han kommer att sluta sin bana lika fattig som han nu är. Guldets upptäckande förändrade liksom med ett trollslag alla förutvarande förhällanden i Californien. Hela landet var Jliksom apgripet af en våldsam febersjukdom. Det långa afståndet och de långsamma kommunikationerna gjorde emellertid att Californiaboernpe en god tid fingo vara ensamma om sina skatter, och då en i Baltimore utkommande tidning, the Sun, meddslade sina läsare nyheten, mottogs den till och med med löje och misstro, och det var först i början af 1849 som konstaterande underrättelser från Californien öppnade verlden? ögon för det verkliga förhällandet. I Maj samma är utbredde sig den första invandringsströmmen frän de östra staterna öfver Californien. Det var innalles 20.000 personer, som, väl beväpnade och med oerhörda lifsmedelsqvantiteter, hade brutit upp öster om Mississippi, för att genomvandra de mer än 2000 engelska mil breda, dels ökenaktiga, dels skogoch bergaktiga trakter, som gevomströfvades af vilda djur och indianer, de senare icke stort bättre, och som skilde dem från förhoppningarnes land. Den som, äfven med nutidens snabba kommunikationer, genomrest dessa vilda delar af Amerika, kan lätt föreställa sig hvilka lidanden a! alla slag, de hade att untetä, och när de slutligen nådde Sierra Nevadas hög sta spets och sägo det herrliga Californien vtbredt för sina ögon, kunde de med skäl säga, att de hade utstakat vägen för den följande invandringen. Men till hvad pris! Det var icke nog med stupade hästar, oxar och mulor, som öfverallt förekommo, utan äfven 4000 menniskoskeletter buro alltför tydligt vitnesbörd om icke allenast den väg de följt, utan äfven om de faror och besvär Jigheter af alla slag, som de haft att bekämpa. Men det var icke allenast öfver landet, som Californien mottog sina hungriga guldsökare, utan äfven frän sjön, stundom på svaga, illa inredda fartyg. Men med millionerna i iobillningen tvekade ingen att våga den farliga resan omkring Cap Horn, ty nä gon ångbätfart via Panama fanns då icke. Först den 28 Febr. 1849 inkom den första ångaren, California, genom The Golden Gate, den gyllene porten, till San Francisco; den 31 Mars följde ängaren Oregon och i Juni samma år Panama. — Hviiken elika anblick erbjuder hamnen icke nu med sin skog af master, tillhörande ång-och segeltartyg från verldens alla länder! Så snart de första guldsökarne kommit in i landet och utbredt sig öfver detsamma, utvecklade sig en romantik i lefnadssättet, som trotsar all beskrifning. Af någon comfort eller af någon af de många beqvämligheter, som vi anse så nödvändiga för att kunna lefva ett något så när menskligt lif, fanns här intet spår; men hoppet, för att icke säga vissheten om att på en kort tid. om äfven under försakelser och umbäranden, känna göra en rikedom, stålsatte alla och gåfve dem mod och styrka. Den härda marken, pä hvilken den förste guldgrätvaren veckja mkinadstalz måste ligga, insvepta i sina filtar och med den stjernprydda himmelen till sängtak, måste hafva förefallit dem såsom ett mjukt läger, och fläsket och bönorna, som de sjelfva måste tillreda. utan tvifvel som en kostelig anrättning, ty detj var inbillningen, vanligen alltid ljufvare än verkligheten, som gjorde den hårda mar: ken mjuk och den hårda, salta maten väl smakande. Och här herrskade derjemte den mest fullständiga jemnlikhet. Hvad man varit eller hvarest man kom från, gjordel ringa till saken. Man hade samma intresse : och samma mål: guld, och äfven tilldet yttre voro de hvarandra lika, råa och förvildade, ex naturlig följd af det lif de mästel föra. Af lag och rätt fanns naturligtvis under den första tiden så godt som intet, det var en fullständig anarki, der styrkan och oförskämdheten togo första priset. Dettal vilda tillstånd varade dock ingalunda så länge som man föreställt sig i Europa;men innan det lyckades myndigheterna, att io föra ordning och framkalla aktningen förl lagen, är det intet tvifvel om, att icke histo : rien om den första guldfeberns dagar har att blotta sidor, fulla af de gräsligaste brott. ; Den lätthet hvarmed man då fann guld. — dessa tider äro längesedan försvunna — ———A ———————— ————— tt —————