Aftonbladet – 6 augusti 1873, sida 2

I senast hitkomna häftet af Revue des deux Mondes meddelar Charles de Mszade i sin vanliga chronique en öfversigt öfver de senaste händelserna i Spanien. Visserli gen har, sedan Mazade skref, ställningen i någon mån blifvit förbättrad i södern genom de framgångar som regeringstrupperna der vunnit öfver de republikanska insurgenterne, nen då öfverhufvud taget situationen är oförändrad och Mazades uppsats lemnar en väl behöflig ledtråd för att kunva finna sig tillrätta i virrvarret af dehvarandra motsägan: de och spridda underrättelserna från Spanien, meddela vi bär den nämnda artikeln, som är af följande lydelse: Till hvilken grad och hura länge skall Spanien ännu kunna motstå den npplösande anarki, i hvilken det vrider sig? Hvad skall framgå ur detta blodiga kaos, ur denna si tuation, i hvilken allt ögonblick efter ögonblick går under, i hvilken de provinser, som icke äro i carlisternas våld, öfverlemna sig åt den tygellösaste demagogi, under det ännu i Madrid finnes en församling, som roar sig med att göra en förbundskonstitution och en regering, som är reducerad att vara ett vanmäktigt vitne till de hiskligaste öfverdrifcer? Repnbliken, om man med detta namn kan beteckna den regime, som sedan sex månader existerar på andra sidan Pyreneerna, republiken har fört halfön till denna ytterlighet af oreda, i hvilken allt är möj ligt och i hvilken ingenting är möjligt. Sedan sex månader utvecklar man verkligen den sorgligaste ifver att desorganisera allt, att smickra alla upprorsinstinkter och de väldsamwaste passioner, att gifva uppmuntran .och vapen åt alla upprorsmakare, på samma gång man förstörde eller lät förstöra det som ännu återstod af de regelbundna stridskrafterna. Resultatet af denna upplösning bar icke låtit vänta på sig, det bryter pu fram i former, som komma en att rygga tillbaka af fasa, Det är icke en re: volntion, som framlägger ett program, det är icke en lokal eller tillfällig explosion, det är en ofantlig öfversvämning af blod och eld, som sprider sig åt alla hällisödra Spanien. Det är Pariskommunen med sina brandanläggningar, med ännu grymmare afrättningar än dem vi sett, förflyttad till Andalusien, och, sällsamma omständighet, deputerade, sidana som kalla sig intransigentes, sätta sig i spetsen för rysliga härnadståg. Under förevändning att upprätta den federativa republiken, förklara sig städerna och provinserna oberoende. Naturligtvis fästes i dessa saturnalier intet afseende vid befolkningen — hon fär lida allt; det är en revolutionär hord, som proklamerar allt hvad han vill, som plundrar, brandskattar och till och med mördar sjelfva de re puhlikanska myndigbeterna. Öfverallt rasar denna strid, han började för nägra dagar sedan i den olyckliga sta den Alcoy, der olyckliga brändes uti petrolsum, der andra lefvande eller döda störtades ped från rådhusets balkong till en blodtörstig pöbelhöp, som släpade dem omkring på gatorna och slet dem stycken, I Malaga är insurrektionen herre öfver allt och mång äubblar väldsbragderna; på samma sätt är det i Granada, der erkebiskopen en kort tid hölls fängslad och der en junta dekreterar häktandet af misstänkta och pålägger de rika skatter, I Sevilla likasom i Valencia parlamsnteras med den segerrika emeuten i brist på kraft att undertrycka eller våga anfalla den. I Cadiz äro revolutionärerna herrar öfver staden och ligga i öppen strid med de sista regelbundna stridskrafterza, som uppehålla sig i arsenalerna och som äpnu försvara sig. I Cartagenz, der, såsom det tyckog, rörelsens hufvudsäte befinner sig fionea en f. d. general Contreras, som är chef för bandet, som skapar on armå at frivilliga, som på grund af egen maktfyullkomlighet afskedar regeringen i Madrid, och hvilken lär adressera skrifvelser till de utländska makterna. Här företer sig för öfrigt ett kuriöst faktum, som skulle kunna på ett märkvärdigt sätt inveckla sakerna. Ett visst antal krigsskepp ha öfvergått till insurgenterna; regeringen i Madrid har skyndat sig att förklara dem för sjöröfvare och delgifva denna förklaring åt de utländ ska makter, som hafva fartyg i de spanska farvattnen, Följaen derat har blifvit, att ett preussiskt fartyg, som tagit kadrjdmi vistårens förklaring på orden, har uppbringat ett insurrektionelt fartyg, på hvilket befann sig en deputerad, som är en af cheferna för rörelsen. Hvilken är den verkljga betydelsen af denna händelse? Sanno likt ar det blott en enstaka handling af in tervention, hvartill den preussiske kaptenen tagit initiativet utan att yara bemyndigad dertill af tyska regeringen. Så är det på halfön: en del sysselsätter sig att sönderslita landet, andra kalla direkt eller indirekt utländingen att utöfva polis hos sig. Södra Spanien suckar under den mest förstörande socialism, norden under carlismen, som naturligtvis begagnar sig af den växande anarkien och som man för ögonblicket jär ur stånd att bekämpa, Allt hvad man