Aftonbladet – 2 augusti 1873, sida 3

söka Elsley, så skall jag gå och draga för. sorg om att han kommer åter. Ja, då vill jag vara lugn; här vill jag stanna! sade Lucia och kastade sig på sitt ansigte ned på golfvet. Hon såg hastigt åter upp. Du berättar ju inte något för Scotbush? Hvarför ej? Han är så — så häftig. Han skulle döda honom! Valencia, jag är säker på, att han skulle taga Elsleys lif! Lofva mig att förtiga saken för min bror, annars tror jag att jag blir tokig. Hon satte sig upp, tryckte händerna till sina tinningar och vaggade af och an. Valencia, om jag blott vågade jämra mig högt. men denna tysta smärta dödar mig. Det kärns liksom ett svärd ginge tvärs igenom migl, Lät mig få ropa in Clara. Nej, nej, inte Clara. Säg henne ingenting. Jag skall vara lugn; jag lofvar dig det. Kom endast snart tillbaka, ty jag kän ner mig så ensam, så ensam ! Hon kastade sig åter zed på sitt ansigte. Valencia gick. Ehuru förvissad hon var om sin systers oskuld, fanns dock i denna stund en förskräcklig fråga i hennes ljerta, som måste besvaras, såvida ej hela hennes tro på sanning, godhet och gudsfruktan skulle skakas i sin djupaste grund. Innan Valencia fätt detta svar, kunde hon ej dröja i stillhet hos Lucia. Hon gick med hastiga steg och hårdt sammanpressade läppar ned för trappan. Då hon skulle öppna förmaksdörren, darrade hennes hand häftigt. Scotbush var ej der inne, men Campbell och Mellot sutto ännu qvar och pratade. Hvar är min bror? Han har gått till hvila och det borde