Aftonbladet – 2 augusti 1873, sida 2

De i dag hitkomna franska tidningarne meddela ordalydelsen af det budskap, hvarigenom Mac Mahon hemförlofvade nationalförsamlingen och hvilket hittills endast varit kändt genom telegrafiska resumeer. Orsaken till budskapet lär vara, att regeringen, då församlingen icke är samlad vid ockupationens upphörande, ansett sig på förhard böra yttra några ord om den vigtiga händelsen. Budskapet yttrar sig lofordande om Thiers förtjenster — dock utan att nämna den store statsmannens namr — med afseende på de af honom förda underbandlingarna om det franska områdets befriande. Det lär vara marskalk Mac Mabon som sjelf enständigt yrkat, att Thiers förtjenster i detta bänseende skulle framhållas. Det ställe i budskapet, som hänsyftade på Thiers, mot togs med lifliga bifallsyttringar af vensterns fraktioner. Slutet af budskapet helsades med dundrande applåder af högern och högra centern. Budskapet, som upplästes af utrikesministern hertigen af Broglie, var af följande lydelse: Nationalförsamlingen har beslutit att un der nägra månader uppskjuta sina arbeten. Hon kan utan farhåga draga sig tillbaka Jag vågar försäkra henne, att ingenting i hennes frånvaro skall kompromettera den allmäpna ordningen och att hennes lagliga myndighet öfverallt skall respekteras. Jag skall vaka deröfver i samverkan med den ministåre, som jag valt i edraled. Detglä der mig att se, att denna minisiere hedras med ert förtroende. Den så önskvärda endrägten rhellan regeringen och församlingen har redan, under den korta tid, som förflutit, sedan I anförtrodden makten åt mig, låtit förnimma sina lyckliga verknirgar. Tack vare denna enighet ha vigtiga lagar blifvit voterade nästan utan debatt. Bland dessa ställer jag i främsta rummet den, som betryggar landets försvar genom att gifva en definitiv organisation åt armen, som ni för några dagar sedan helsade med edra bifallsyttringar. När I ånyo sammanträden skall en stor, otåligt afvaktad händelse ha inträffat. Den utländska ockupationen skall ha upphört; våra östra departement, som så ädelt betalt sin skuld till fäderneslandet, enär de varit krigets första offer och den sista panten för freden, skola slutligen befrias från den pröfning, de så bjeltemodigt burit, och vi skola på Frankrikes område icke se någon avnan armå än den franska. Denna ovärderliga förmår är det gemensamma re sultatet af allas patriotism. Min företrädare har genom lyckliga underhandlingar bidragit att förbereda den. I hafven understödt honom härutinnan genom att låna honom ett bistånd, som aldrig svikit honom, och genom att upprätthålla en vis och kraftig politik, som satt dem allmänna rikedomen j stånd att kraftigt utplåna spåren af våra olyckor. Slutligen är det framför allt vår idoga befolkning, som sjelf påskyndat sin befrielse, genom sin beredvillighet att under. kasta sig de mest tryckande bördor. Frank. rike skall på denna högtidliga dag be visa sin tacksamhet för alla dem, som tjenat det; men vid uttrrycket af sin patriotiska glädje, skall det iakttaga den måtta, som höfves dess värdighet och detskall undvika, jag är viss derom, larmande mauifestationer. föga öfverenssztämmande med det minne det har af de smärtsamma uppoffringar, som fre: den kostat. Denna så dyrt förvärfvade freö är vårt första behof och det är värt fasta