Aftonbladet – 2 augusti 1873, sida 2

nDiradb. CH cc 2 VESA IMKEEEA.. SS oe oe UU lagar efter regeringsombytet) uppläste inri-, cesministern Maisonnave Btskilliga telegrami,. rån provinserna, hvilka innehöllo följande p yheter. Från Valencia och Castellon te-jy sgraferades att dessa städer gjort upprorly ch proklamarat sig såsom sjelfständiga kan-q 0 e u oner, frän Toledo att soldaterne arresterat yra af sina oificerare, fråp Alicante (i Vale encia) att ett välfärdsutskott blifvit tillsavt ; ich att garsisonen och myndigheterna lemrat staden, från Puerto de Santa Maria (il. tärhetsep af Cadiz) att välfärdsutskortet il; spetsen för de upproriske belägrade arsena l, en och kasernen. Från Xeres telegrafera-? les af kommendarten tlil krigsminietern: g I gär ha Sevilla och Cadiz förklarat sig!y k k N för sjelfständiga kantoner. Militärguvernöserne telegraferade hit och frågade om vi anslöte oss till dem. Jag svarade icke. Jag lät ;rupperna med två kanoner besätta rädhut set. men de glugo min väg. De frivillige ha besatt staden. Jag väntar order. Frän Ciadad Real meddelades, ätt man på jernvägarne säg extra tåg med väpnadt manskap, som ville upprifva jernvägabroarne. Militärgtivernören i Granada telegraferade: I detta ögonblick bar hela milisen förklarat kantonen oberoende utder rop at: lefve Spanien, lefve kantonen Granada, lefve den sociala federativrepubliken! Fn afdelning insurgenier har besatt regeringsbyggnaderna. Jag har måst gifva vika för öfvermakten. Från CazteNon telegraferades, att det proklamerat sig sitsom sj Ifsvändig kanton, och att gendarmeriet och trapperna fraterniserade med folket. Nu deremot tyckes regeringens och cortes auktoritet knappast någonstädes möta pågot allvarsamt motständ, utom i Cartagena, der insurgenterne nu tillsatt en formlig regering med Contreras såsom president; de öfrige medlemmarne uppgifvas vara: Roque marinminister, Bargia utrikesminister, Ferrer krigsminister, Remero arbetsmiuister och Trorivale finansminister. De revolutionära my. digheterna i de upproriska städerua ha vidtagit em serie af högst märkliga åtgärder, hvilka bära en at gjoråt socialistisk prägel. I Sevilla har, så uppgifves det, den fasta egendomen förklarats gemensam och arbetarne försäkrata om delegarskap i fabrikertia och allt hvad till dem hör. I Granada bar en kontribution af 100000 duros pätagts de förmögnare medborgarne. — Frän Malaga meddelas, att en mängd familjer, som emigrerade under de internationalistiska oroligheterna derstädes. nu återvändt. Man hoppas att ordningen och lugnet der icke vidare akall blifva stördt. . Det tros att det af tyskarne uppbringadel iasurgentfartyget Vigilante skall komma att utlemnas till spanska konsuln i Gibraltar, Dock vet man ännu icke något bestämdt härom, I en skrifvelse från Madrid till Na: tional-Zeitung påstäs, att grefve Saurma (tyska rikets provisoriska representant hos re geringen i Madrid) på en förfrågan hos sin regering fått det svar, att de tyska skeppen icke skola angripa något spansktinsurgent fartyg, sävida de icke kräska Tysklands intressen. En korrespondent i Berlin, som under den 28 Juli skrifver till HamburgerCorrespondenz, vill veta, att spanska rexzeringens sändebud vid tyska hofvet, don Escosura, tackat navarande chefen för tyska utrikesmisisteriet, Balan, för uppbringandet af ängaren Vigilante, men att Balan på det bestämdaste tillbakavisat denna tacksägelse och försäkrat att Tyskland på det stränga ste ville afhä!la sig från all inblandning i de spanska angelägenheterna. Underrättelserna om carlistupprorets framsteg ba någon tid varit ganska notande, men de senaste nyheterna från krigsskädeplatsen i de norra provivserna göra det likväl otvifvelaktigt, att carlisternes segerbulletiner denna gång likasom flere gänger förut varit rena dikter, afsedda att hälla deras anhängare vid godt lysne och stärka partiets kredit i utlandet, d.v.s. i Eogland och Frankrike, frön hvilka länder de erhålla så mycken hjelp, som regeringarna kunna tillåta, utan att utsätta sig för beskylluingen om nenutralitetsbrott. Intagandet at Igualada var endast öfvergående. Efter att ha plundrat och brandskattat, afligsnade sig äter prins Alphonso och Saballs, samt gingo åt norr för att göra ett nytt försök mot den ecataloniska staden Berga. Säsom vi i förgår omnämnde, har detta försök fullständigt misslyckats och carlisterne der lidit ett känbart nederlag. Puycerda, som ligger ännu längre norrut, har icke heller blifvit intaget af carlisterne, såsom det uppgifvits. Inavånarne bereda sig på en ny strid och ha fätt sig vapen tillsända från Frankrike, ty så längt har franska regeringen dock icke kormit i sin konsideration för carlisterne, att hon kan hindra att hjelp äfven sändes till deras motståndare. Olyckan vid Igualada har haft den lyckan med sig, att man i Barcelona blifvit uppryckt ur den sömnaktighet, i hvilken man sedan nägon tid tycktes ha försjunkit. I sistnämnda stad utvecklar man nu en stor energi för fullföljandet af striden mot carlisterne, och inför dease frihetens dödsfiender tyckes för ögonblicket alla andra partistridigheter der ha tystnat. I Navarra och Baskiska provinserna har det icke gått cariisterne bättre än i Catslonien. Dorregar ray har dragit sig tillbaka bäde från Estella och Eiizondo, hvilka bäda städer ligga i närheten af Pampeluna, den förra i sydvest och den senare i nordåvest, efter en hlrdnackad strid vid den förstnämnda staden. De republikanske frivillige ville icke uppgifva staden, utan hade beslutit att hellre spränga fästet i luften än låta det falla i carlisternes händer. I anledving af detta hjeltemodiga försvar yttrade Rios Rosas (den ende framstäende deputerade af den gamla liberala unionen) i cortesförsamlingen, att man med sådana fakta för ögonen icke bar skäl att förtvifla om Spaniens framtid, och tillade: mänga olyckor kunna ännu komma; men det må Europa veta, att folket aldrig skall underkasta sig Don Car1o3 herravälde eller det gamla tyranniets drabanter. Don Carlos sjelf och Lizzaraga stå åter nära franska gränsen, och framryckandet mot Bilbao afsåg antagligen endast att möjliggöra härens förseende med vapen. Sådana tillsändas carlisterne oafbrutet från deras högkyrklige och högkonservative vänner och gynnare i England. Enligt ett i går natt ankommet telegram skola carlisterne ha lidit ett nytt nederlag, hvarvid 700 republikanske fångar befriades, Ae mum mms ma 2 SIM OO IT Vilkoren för den mellan Ryssland och Khiva afslutna freden äro enligt den i Petersburg utkommande tidningen Golos följande: 1. Khanatet Khiva skall betala en krigskontribution af 2.000.000 rubel i-silfver, af hvilka 1.200,000 drabba sjelfva kha natet och 800,000 de turkomaniska jomu derne, en nomadstam, som bor söder om Khivå och hvilkens centralpunkt utgöres af staden Kasava. Denna koniribution skall erläggas på en tid af sju är. (Såsom motiv för bestämmandet af denna länga termin uppgifves att summans erläggande annars skulle alltför hårdt drabba khanatet, hvars ärliga inkomster endast utgöra 400.000) Khanen af Khiva är ansvarig för att jomuderne betala sin andel af kontribu tianon 27 ISgam säkerhet för betalandet åf