Aftonbladet – 2 augusti 1873, sida 2

varit, ätminstöne ella snvi det allmäpna, fortfarande iakttages lika envist, som hittills. Frågan om lotsrättigheterna i Öresund ir för närvarande föremål för ett lifligt meningsutbyte både i den svenska och danska pressen, hvilken sistnämnda nu allmänt börjat egna henne sin uppmärksamhet. Inom len svenska pressen bar den danska upp fattningen af tvisten funnit en ytterligare försvarare uti Göteborgs-Posten, d. V. 8: vi förmoda af hela tonen i den af nämnda tidning öppnade uppsatsföljd i ämnet, att så ir förhällandet, ty först vid slutet af den nyligen offentliggjorda 3:dje (säger tredje) uppsatsen i radon börjar författaren att närma sig den hufvudsakliga tvistepunkten, hvilken han förmäler sig vilja behandla i en fjerde och sista uppsats. Vi ha afvak: tat denna sista uppsats för att bedöma huruvida hela följden kommer att innehålla några skäl och grunder som förtjena ett bemötande, och vi ha ämnat, att, om så blir händelsen, eller om vi eljest finna 038 föranlåtna att bekysa arten af GöteborgsePostförfattarens bevisföring, i sammanhang dermed egna nägra ord ät hvad som blifvit i den danska pressen i ämnet anfördt. För dagen beröra vi frågan för att fösta uppmärksamhet på ett uitalande rörande densamma från finsk sida. Den finska pres sens förnämsta organ, Helsingfors Dagblad, yttrar i en uppsats med öfverskrift En internationel tvistefråga beaktansvärd för Finland, rörande i fråga varande ämne följande: För ett land som vårt, hvars sjöfart till och från utlandet i så väsentlig del måste taga vägen genom Öresund, är det en ingalunda likgiltig sak om ock hvilka svårigheter, som erbjuda sig vid genomgåendet af denna krångliga och ofta rätt tidsödande passage. Det kan för ett härifrån utgåends segelfartyg betyda flera veckors längre eller kortare resa till destinationsorten, om ett fartyg af någon orsak blir en dag mera eller mind: e uppebållet i Sandet, och i viss mån enahauda är förhållanden för hit destincrade fartyg. Den som betänker hvad värde ett par veckors större eller mindre resa kan hafva för såväl befraktaren som fartygsegaren, finner äfven att det också icke är för värt land en ovigtig fråga, huru lotsningen i Öresund handhatves och huruvida denua är anordnad på en tillfredsställande fot samt om densamma förorsakar onödigt dröjsmål för navigationen i Sundet eller ej. Åtskilliga färska fakta synas emellertid gifva vid handen, att det danska lotsväsendet i Sundet icke ensamt är tillfyllestgörande och till fredsställande för det närvarande behofvet. Duet har derför varit för aila Sundspasserare en välgerning, att en ömsesidigt spor rande konkarrens af svenska lotsar der ävägabragts, men denna täflan har Danmark nu på ett högst djerft sätt tagit sig före att undertrycka, genom att söka slå under sig rättigheten för danska lotsar att uteslutande vägleda i Sundet. Denna sin förmenta, men alldeles sjelftagoa rätt har Danmark sökt upprätthälla genom väldsgerningar mot det svenska lotsverket i Sundet, hvarom mera här nedan. Särskildt bör härvid beaktas att slikt våld nyligen begåtts mot den svenska lots som genom Sundet lotsat ett finskt fartyg, hvilket på detta sätt undgätt avt i kanske dygnatal ligga och vänta på dansk lots. Den tvist, som häraf uppkommit, är icke en uteslutande svensk-dansk fråga, utan rör alla de länder, som deltagit i ersättandet af Suadtullsn och den dervid tillkomna traktat. Den rörer värt land särskildt ganska nära, emedan det för Finlands sjöfart icke kan vara likgiltigt om Danmark tillätes att trak tatsvidrigt upprätta inskränkande bestäm ningar för denna sjöfart. Vi hemställa derför huruvida det icke är på sin plats att vår regering i denna ange lägenhet uppmärksamt bevakar sitt lands intressen och i fall af fog, derå fäster ry ska rikets utrikeskabinetts uppmärksamhet.