ersträfvar klarhet och verkligt svenskt präkbruk. Se vi på ordböjningen, så viar sig att kommissionen nog bemödat sig m grammatisk riktighet och konseqvens, nen hennes öra är i denna del, såsom i öfiga grammatiska ämnen, ännu ganska osä ert: hon skrifver numera i allmänhet fäste impf.) men sstadfästadt (Gal, 3: 15 och 17), befästades (Ap. 16: 5), stridde (! Upp. 9), ibland bjudit, ibland budit, glädcns och gläders o. s. v. Likaledes äro, andra hänseenden, de grammatiska felen slott allt för många. På alla de af den iberopade granskaren anmärkta ställen har commissionen rättat den oriktiga använd iogen af den såsom relativam, men hon ar annorstädes råkat ut för samma fel: sen gerning vil! jag göra, den I ej skolen ;ro (Ap. 13: 41). Den af granskaren exsmpelvis ä två ställen påpekade oriktiga användningen af sig, är rättad Ä ena, men jvarstär ä andra stället; å ett tredje ha vi observerat samma fel: och genom sådant tal förmådde de med möda folket att afstå från att offra åt sigs ( dem. Ap. 14:18). Äfvenså i rättstafningen: ena gången frosseri, andra gängen fråssare, b-falnin oen-, men beskyllningen. Också interpunktionen företer ojemnheter och mer än så. Bruket af stor begynnelsebokstaf är dess bättre betydligt inskränkt, men kunde gerna ha minskats ytterligare: icke ökas tydligheten, och afgjordt minskas den typografiska prydligheten, när man på en enda spalt sju gånger träffar på stor begynnelsebokstaf efter kolon (s. 137, 2:a spalten). andra sidan finner man liten begynnelsebokstaf, der stor ovilkorligt borde användas. Ap. 11 kap. slutar Petri försvarstal för hedningarnes dop med 17 versen, som har frågform, hvarefter tråden af hela kapitlets berättelse äter upptages med 18 v. Kommissionen, som icke inneslutit talet inom anföringstecken, ännu mindre låter fortsättningen efter talets slut börja nytt stycke, har icke ens haft råd att använda en stor begynnelsebokstaf! — — — hurn skulle då jag kunna hindra Gud? och när de hade hört detta, lugnade de sig — — —. Vi ha tagit några exempel i högen — ty en hög fins verkligen att välja i. Kom missionen har haft sig en rundelig tid tillmätt för denna sista revision, och hon har nu utan tvifvel bemödat sig att göra sitt bästa. Menu om hon sjelf ännu icke kommit. och måhända af något för stor tillic till egna krafier hindras att komma på den tanken. att hon behöfver förstärkas med en veten skaplig representant för modersmålet, skall då ej en så högnödig förbättring i kommis sjonens sammansättning genom ett foster jändskt initiativ från annat häll kunna åväga bripgas? . Med denna flyktiga öfversigt ha vi blott velat anbefalla det vigtiga verket till all män uppmärksamkbet, förbehällande oss at! efter närmare studium till detsamma Äter komma.