Aftonbladet – 1 augusti 1873, sida 2

STREET TEATRET TIER TR SR IS EEA STOCKHOLM den 1 Augusti, Den nyaste proföfversättningen af Nya testamentet. : (Forts. ir. gårdagsbl) 1 Den förändring till ett bättre, zom allral. öret visar sig, så snart man slår upp kom issionens nysste proföfversättning, kan väl å visst sätt kallas bloct en ny yttre anord ing, men är i sjelfva verket rvågot vida rer, den förändringen nemligen att texten, å det eljest i allt hvad böcker heter vedersgna sätt, meddelas i ett fortlöpande sawanhang, ej såsom förut sönderhackad il. ypografiskt fristående verser, men visserlien efter innehållet delad, såsom i annatl: ryck, i större stycken. All den nytta, som ör hänvisningar m.!m. kan vinnas zf den äfdvunna vers indelningen, är emellertid berarad derigenom, att vers-siffrorna äro utsatta marginalen. Naturligtvis hafva på samma sång parallelspråken sammanförts under varje textsida. Vi tveka ej att kalla detta in väsentlig förbättring. Den innebär icke cke blott, i och för sig och oberoende vt andra dermed i samband stående förän Iringar, en mycket stor lättnad för uppfattvingen, som af den gamla orimliga sönderplittringen i högsta grad försvårats, ofta ör flertalet omöjliggjorts; den har ockmedfört andra nyttiga verkningar. Så snart mau nemligen besluter sig tör att meddela exten i fortlöpande sammanhang, att ej längre åta lösryckta meningar eller bitar af sålava bilda fristäende afdelningar, hvilka Ängt ifrån att inbjuda till, snarare afvisa varje försök till sammanbängande uppfatt ning af hela tankegången i en framställning, lir det för det första nödvändigt att mer eller mindre rätta interpunktionen, som ju ir ett ej ringa hjelpmedel för rätta förstånlet af texten, och för det andra blir det nästan en tvångsföljd, att man skrider till att rätta ordalagen, göra stilen begripligare: af gammal vana vid ett förment nödvändigt ondt finner sig läsaren någorlunda vid en blottasväfvande föreställning om ungefärliga meningen i de fristående verserne, de lösryckta språken, men gif honom samma text i sammanhängande följd, så tages strax ef tertanken på ett mera lefvande sätt i anspråk, han vill då fullt förstå, och han nöjes icke längre med obegripliga ord, dunkla uttryckssätt, ovanliga språkvändningar. Om kommissionens öfversättning nu företer en i helt annan grad logisk och svensk stil, än förut, så har denna stora förbättring åtminstone haft ett godt stöd i kommissionens omsider fattade beslut att gifva texten den yttre anordning, som är den enda förnuftiga, om än denna förbättring af stilen och språ: ket ej får anses vara rent af en följd blott af den absurda vers-indelningens afskaffande. Äfven i denna sak har kommissionen länge förhärdat sitt bjerta. Hon har stundom,då hox yttrat sig om sin uppgift, lätsat som om vers-indelningens upphäfvande icke vore någon synnerligen viztjg fråga, men på samma gäng envist mdtsatt sig denna af sunda förnuftet äskade förändring. Hon har dervid begagnat ordalag, om hvilka det uttrycket är mycket mildt, att de ej avgifvit det för kommissionen naturligtvis väl bekanta rätta förhållandet med denna vers: indelnings uppkomst, då hon talat sågom om den hade gammal häfd, medan den motsatta anordningen vore ett nytt påfund, ja såsom om den förra fordrades af grundtextens beskaffenhet... Sanna förhållandet är, att den nu ändt ligen framtvungna förbåttringen är en återgäng till ett verkligen gammalt, godt bruk, medan den sönderstyckning af texten. som kom missionen tillförene förfäktat såsom gammal sed och antydt innebäpa. en nästan fotografiskt trogen afbild af den hebreiska eller hellenistiska urbilden, i sjelfva verket är en ganska modern och ganska afskyvärd, literär och typografisk rococo. I den förut åberopade kritik af proföfversättningen från år 1861, som kommissionen synbarligen tagit till hjelp såsom en väl behöflig antibarbarus, granskas arbetet bland annat med hänsyn till tolkningen, ordhild. ningen, ordböjningen, ordfogningez, rättstafningen och interpugktionen. Fifter jemförelse mellan den nyaste proföfversättningen och ds änmärkningar och regler, granska ren under dessa synpunkter sammanfört, tro vi oss kunna säga att det ej bland hans anvisningar fins någon enda, som ej kommissionen i sitt nyaste arbete fört sig till nytta och mer eller mindre fullständigt och följdriktigt tillämpat... Inom vissa grupper af fel, som granskaren påpokat, synes kommissionen hafva bemödat sig att rätta alla de af honom specielt anförda. Emellanåt har detta lyckats rätt väl med de af granskaren (sxempelvis) framdragnpa. Då debter somligstädes äro rättade, somligstädes icke, måste man antaga, att kommissionen, der — märkvärdigt nog — den vetenskapliga kännedomen om vårt modersmål icke är representevad, endast gjort sig skyldig till ett förbiseende. Hvad först angär tolkningen, fioner man uttryckets klarhet och begriplighet hafva gjort betydliga framsteg, sti iens hela Lällning och färg vara mera af. gjordt svenska, än I den föregående öfversättningen. Visserligen återstår härutinvan ätskilligt att önska, men förbättringen är mycket synbar. Hvarför kommissionen behållit sådana uttryck, som: förarggåos I dig (Matt. 26: 33), afåta ajt bedjas (Kol