Aftonbladet – 30 juli 1873, sida 3

vika för en frestelse, den han skulle gjor klokare i att emotstå, då Lucia aldrig til honom hade yttrat någon önskan i ämnet steg utan synnerlig svårighet ned för bran ten, bröt blomman och lade henne med er lätt bugning i mrs Vavasours hand. Han blef bestört, då han hade gjort detta ty han såg till sin förvåning att hon blei rädd. Lucia. emottog emellertid, tacksamt leende, blomman, yttrade några vanliga fra ser angående den fara, hvarför han utsatt sig, men gick genast bort till Elsley, lade sin arm inom hans och syntes fast besluten att visa honom så mycken uppmärksamhet som möjligt under det återstående af efter middagen. Denne man är, oberäknadt an dra synder, således äfven svartsjuk ! tänkte Campbell. Han kände sig onödigtvis hafva trängt sig emellan de bäda makarne, blef derigenom vid ännu sämre lynne och nekade till råga på allt, just emedan han hadeorätt. att erkänna sig hafva något fel på sin sida. Allt detta kunde icke vara angenämt för Elsley; så fann äfven Lucia och visade den största fördragsamhet med honom, då han till henne yttrade månget hårdt och bittert ord; men hon hade vid denna tid hunnit vänja sig vid häftiga och ovänliga utbrott af sin man. : Allt skulle ändock måhända slutats väl om icke Valencia, som ej varit med om of van anförda detaljer, hade frågat huru Lu cia lyckats erhålla den vackra blomman: Major Campbell hade den artigheten at hemta upp den åt henne, sade Elsley för smädligt. Aha! med fara för att bryta halsen a sig kan jag tro. Majoren är en makalös cavalier servente. . sDet blir kanske bäst då att jag lemna