Aftonbladet – 30 juli 1873, sida 3

Landvh folkbeskrifning. tagt i Centra, Afrika. Den bekant nå achh. MM. hvilken läng En slmyj. 4 ac vetenskaj Smänn. Sylt ,ommit till e rest i Afrika och tu... s3 söfarhi med de; stad, som någorlunda sta. . förhinfömen, Toit odlade verlden. gifver i ett bre. ratja, sb. SON en liflig skildring af en afrikansk sw. viga han öfvervar i landet Baghirmi. Dr Nacu. S2, befann sig i konungens af Baghirmi öfverbefälhafvares svit och kunde på nära håll iakttaga expeditionen mot de sällsamma trädinvånarnei landskapet Gaberi. Vi meddela här ett utdrag ur den intressanta beskrifningen. Vi hade 80—100 ryttare (nästan hela Mohammeds rytteri), vid pass ett dussin bössbeväpnade slafvar, inemot 500 man fotfolk (Baghirmi och slafvar) och en mycket större mänga hedningar från ändra kringboende stammar. . Ryttarne och deras hästar voro skyddade med vaddkyller. hvars fyllning bestod af bombax-trädets förträffliga alster; fotfolket, hedningar som Baghirmi, voro alla väpnade med kastspjut, lans och de flesta med sköld. Då den långdragna linien af tillsammans nära 2000 man var någorlunda sammanförd på slätten, satte sig krigshöfdingen i fältherreställning, mottog ur en slafs hand en liten, fyra fot hög käpp — hans marskalksstaf — förut inlagd i ett tygfodral, och ur handen på en annan en-liten tingest, också inlagd i ett tygfodral, hvilken, utbredd, visade sig vara en liten europeisk solfjäder. Han tog den senare, utbredde och svägde honom, i det han så vildt som möjligt sprängde fram och tillbaka framför sina led, hvarpå såväl marskalkstaf som solfjäder åter fingo gå i sina fodral, och all sammanhållning, all gemensam handling voro borta hos den vilda hopen. Ryttare och fotgängare ilade i traf öfver slätten; och synnerligen de rofgirige baghirmi och deras slafvar företogo en ordentlig kapplöpning fram mot skogen. I denna lågo inneyggarnes ursprungliga bostäder, utmärkt väl uppbyggda halmhyddor med flätade inhägnader och ofta försedda med grund af stampad lera. Men dessa fredens boningar voro för längesedan öfvergifna, mest nedrifna eller uppbrända. Deras innebyggare hade tillredt sina lätta, luftiga krigsponingar uppe i de höga bombaxträden och hittills från sin trygga höjd hånlett åt Baghirmikonungens försök att kufva dem. Det stolta trädet med sin jättelika höjd, sina väldiga grenar, sitt rika löfverk på den af nästan silfvergrå, slät bark täckta stammen. från hvilken här och der breda, korta taggar skjuta ut, växer alltid rak och smal rätt upp i höjden. Dess grenar, som kransvis och vågrätt löpa utfrån stammen, egna sig förträffligt till boningsplatser. Ty menniskorna hålla sig icke dolda, hopkrupna band grenarna, utan uppslå sin bostad der för längre tid med hydda, vattenkärl, kökskärl, sin småboskap m. m. Om patten stiga de ned och hemta säd, som de hålla gömd och nedgräfd i matken. och vatten; sina hästar föra de i förvar till längre bort belägna byar i afvaktan på bättre tider. Den nedersta kransen af grenar skjuter vanligen ut på en höjd af 12 till 15 fot och lemnas obegagnad; den andra kransen är 8—10 fot —m—— ——m—— — rer