Aftonbladet – 28 juli 1873, sida 3

gång i sjelfvisk nyckfullhet. Hur kunde hans stränga moral passa för henne? På samma gång hon lyssnade till hans varninvar, ansåg hon big på intet vis förbunden att följa hans exempel. Valencia tillbad honom som,.sin skyddsengel; men emedan hon icke fann sig sjelf ämnad till engel, ansåg hon sig fritt kunna öfverlemna sig åt de små tanklösa infall och koketterier som lägo i hennes natur, och, när obehag inträffade, fly i hans vingars skydd. Men att höra samma tankar i ännu kraftfullare ordalag uttalas af denne unga ,landtprest, med hvilken hon till tidsfördrif hade koketterat ett litet grand, och detta möst på gyckel — det var att tvinga dem inpå henne som en sann, en ovilkorligt utförbar pligt. Om ett sådant lif var denne mans ideal, hvad hindrade då att det icke äfven kunde vara så för henne? Var hon ej jemngod med honom — kanske honom öfverlägsen? Och sålunda blef det just stoltheten som gjorde henne ödmjuk, då hon sade åt sig sjelf: Då bör äfven jag kunna göra. nägot gagn i verlden. Jag kan det; då vill jag det äfven! Lucia, sade hon samma dag till systern, vill du tillåta mig att taga hand om barnen om morgnarna, medan Clara är sysselsatt 22 Ack, du snälla; goda Valencia! Jag befarar blott att de skola besvära dig mycket. .De äro verkligen tröttsamma, eller också förstär jag mig ej rätt på att handtera dem; de göra mig så elandigt retlig till lynner ibland. Jag vill taga vård om dem, Skulle det ej vara en liten lindring för dig?s. Ack jo, min älskling! svarade Lucia med ett trött lebnde, hvilket för Valencias