Aftonbladet – 28 juli 1873, sida 3

Sommarlif vid Öresund. FÅ Under de senaste veckorna har himle! sändt oss oupphörliga regnskurar, och i fal brunnsgästerna -vid våra stränder efter slu tad sösong känna sig ovanligt styrkta oc uppkryade efter vattenkuren, bör det fram för allt tillskrifvas himlens skickelser, it att dessa hafva hållit brunpnegästernas klä der i ett: jemnt och behagligt tillstånd a fuktighet under de tvungna promenadern vid helsokällorna. Erfarna läkare lär stundom hafva erkänt, att deras vetenska kan hemta ett och annat råd. ifrån folket praktiska förnuft -och erfarenhet. Skull det nu efter denna dubbla vattenkur vis: sig en allmännare förbättring hos respektiv brunnsgäster, anser jag mig böra upplysa att redan i min. barndom, en erfaren bond gumma alltid lät sina barn bada med klä derna på, seå att de skulle: få tillräckli nytta af vattnet, och i regnväder stäld hon de små under första bästa takränn: och lät dem sedan torka så långsamt son möjligt. Detta är ungefär hvad äfven el stor del af de brunnsbesökande mot sir vilja de flesta morgnar fått göra, och de tyckas befinsa sig särdeles väl deraf, hvar för jag belt naturligt kom att tänka på de! praktiska gumman och att hennes metod kanske i sinom tid kan komma i anseend såsom en ny upptäckt inom vetenskapen. Ja, regnat har det till verklig förtvifla för lustfarande, promenerande och landtmän nen, hvilka senare ej utan stort besvär fåt sin rika höskörd under tak eller kunna ställa till ett ordentligt landtbruksmöte. Alla folknöjen äro förbi, klaga vänne af den gamla, goda tiden; denna klaga! är dock obefogad, ty folknöjen existera i lik rikt mätt nu som förr, de hafva endast byt om form och färg; vår tid sträfvar i all efter det praktiska, sjelfva nöjet måste var förenadt med nyttan Se blott på land bruksmöten! Se om ej, t. ex; det vid På sjö gård (emellan Helsingborg och Sofierc den 16 Juli hållna landtbraksmöte för Lug gude härad; skaror af Jandtfolk, ynglinga och flickor, trots det ständiga regnet, åkt och gingo ut till den vackra bokskogen, de mötet hölls, i hopp att der skulle blifva ri ligt, och icke tror jag, att den fina fotb klädvaden, som nu förderfvades af den up) blötta marken, eller de ljusa drägterni hvilka regn öch upplöst lera så illa tillt gade, kömmit på endast för de utstäld djurens skull, i fall man ej tänkt sig dt hela som en skogstur. .. Nu gick det so Etik Bögh sjunger: Vi stod og vente pa herligheden, da kom een Byge, og hele Gle den den blev til:Vand, ja bare Vand. Lyc ligtvis fingo dagens hjeltar ej sina gran låter förstörda; prisbelönta hästar och hor boskap samt gäss och ankor prälade, lil