Aftonbladet – 25 juli 1873, sida 2

VIEBC URE: I på äckt skolgång må viss mån gagnelig, men anser juu ; med landthefolkningens barn, I ake spa en AÅ star del at sr I bil ogdöm b aft. De somare äro frå mdr en Blor del ar aret äkilda frk bone (må wet; för dem blifva feri i niljelifvets inflytelse förnäm ig gällande. Emellertid förbiser förf. icke, my tt mellanterminerna ofta nog icke användas !stö Vb rätta sättet, ett förkållande söm väl ärlpel unfypdaskliga anledtinget till At mer änlig n gång iromstälda förslaget om deras för ortanda, Det faller lätt i ögonen, att et ullständigt afbrott i wodierna under held! ommarferierta bj kan, ttdm I öndantas all, I något länseende Vära annät ån skacigt. Utom det direkta afbräck i käuska ör, söm ei så lång hvila från boken mästejn hedföra, skall dön väl också ofta bämma len natarilga titvecklintön Af fahan vid och; ägen för Jäsning, komma sjelfva den förs i någa af studier att förslappas och sjärkä l vilken liksom andra krafter cch fördighe, er tårlvar let ökning, or blott för anti) vibna ytterligare styrka, utan ock för alt vidmäktbållas vid et redan uppnidt mätt. För öfrigt synes det påtagligt, att Uteslöl talide åt hvila och förströelse egnade ferior!a skola tvinga till ytterligare kraftansträ uingar, än eljest vore af nöden, uder de a! arbete ändå tillräckligt upptagna lästermi-dje nerna, hvarjemte det näppeligen katt Varatdi riktigt, från synpunktön af karakterens daä-jta nande, att föranleda eller medgifra 48 skarpsfg afbrott och kontraster mellan, ena tiden, önigo till det yttersta ansträngd läsning och darI gr efter absolut ledighet och alldeles fritt för-in: fogande öser en ganska rymlig tidslängd.lst Vare sig att man ser saken fråu den intel-lo lektuella eller fysiska eller inoraliska sidan, !p) kan man ej annat än gifva förf. rätt, d81la ban betonar, att ferierna icke böra betrakjr tag som hvilotider, då skolynelingen för varalp helt och hållet sysslolös. Emellertid villls; författaren ingalunda göra mellanterminer-ih na till en blott modifierad fortsättning aflp det reglementerade skoltvånget. sr det första framhåller författaren, att skolyngiv lingen under ferierna bör sysselsättas medla bildande läsning, förutan hvilken skolarbe !g tet lätt blifver mindre fruktbringande, änlda önskligt vore. Lexorna i skolan få ej be-jp traktas såsom i och för sig ledande till må-i, let, utan blott såsom förutsättningarne förl vidare fortkomst genom arbete på egen band. !g I detta afseende kan mycket vinnas genomin läsning af goda böcker, hvilka, utau attli vara läroböcker i egentlig mening, bidragaln att sprida ljus öfver hvad ynglingen 1 lä lg rosalen inhemtat samt att lifva cch underhälla hågen för andligt arbete. Härvid har; hemmet en vigtig uppgift; det gäller att med synnerlig försigtighet välja denna läsning,l, ty mindre goda eller för nogdom föga lämp: liga skrifter, som tyvärr fionag i stort antal, verka lätt motsatsen af hvad man önskar, förskämma smaken och leda till and-j, lig förslappning. För det andra framhåller ; författaren — och detta anbefalla vi till alla j: vederbörandes synnerliga behjertande — hu rusom ferierna erbjuda tillfälle, att låta ungdomen egna sig åt praktiska sysselsättningar och göra dem förtrogne med dået lif, som i; rör sig utanför studerkammaren. Den oitalj uttalade önskan, att ynglingarne i skolan lj; finge lära nägot yrke eller åtminstone öl vas i kroppsarbete, anser författaren svårligen låta sig förverkligas — i viss mån ) bar man dock, om vi ej misstaga oss, gri-å pit sig an med detta försök vid ett at vära nordligare läroverk, äfvensom i nägra nor Ilska skolor. Deremot är det författarens åsigt, att mellanterminerne lemna föräldrar och målsmän utväg, att äfven på detta sätt I sörja för barnens framtid. Särdeles på lande: bygden vore det lätt, att sysselsätta ynglingarne med praktiska värf, öppna deras blick I för dessas betydelse samt, genom att låta I dem deltaga i lämpligt kroppsarbete, ingifva I dem aktning äfven för detta slag af arbete, ; I motverka inbilskhet och kunskapshögmod. d hvarjemte sådana öfningar skulle gagna deriI genom att de beredde en god sysselsättning på lediga stunder, som eljest användas på mer eller mindre skadliga nöjen. Härtill Hl torde måhända kunna läggas en ytterligare ? förmån, att nemligen icke sällan ianeboende lanlag skulle uppdagas samt, till enskildt och allmänt gagn, få komma till sin rätt, hvilka I döljas och slutligen qväfvas under ett trögt Toch, när allt kommer omkring, ofruktbart framhärdande på studieoch embetsmannavägen. Till det anförda skola vi tillåta oss att bifoga några betraktelser. Att hemmets samverkan med skolan i många, kanske de flesta fall är minst sagdt mycket ofullkomlig och bristfällig, är hvad vi frukta vara obestridligt, liksom det är blott alltför visst, att uti icke sällsynta tillfällen hemmet rent af motarbetar skolans bemödanden. Då vi efterforska orsaken till dessa olägenheter, komma vi ytterst tillbaka till det förhållandet, att elementarläroverken äro statsskolor; de fördelar, som härmed följa och följti ett land, hvarest eljest ingalunda i så rikligt mått kunnat sörjas för spridande af kunskaper och bildning, behöfver man ej i min sta mån underskatta derför, att man finner att fördelarne ej kunnat köpas utan vissa olägenheter. Från allt det, som staten enväldigt tager om hand och under sin ledning centraliserar, drager sig vanligen det enskilda, frivilliga nitet tillbaka, för att endast i oupphörligt stegradt mått ställa anspråk på staten, såsom vore den bide allgmäktig och allvis, och göra den i alla af. geenden och obegränsadt ansvarig. Attsta tens arbete, t. ex. genom det offentliga läroverket, på otaligt många punkter är för sin framgång beroende af andan och verksamheten hos de enskilde, förbiser man, ehuru det i otaliga fall borde för någon eftertanke ligga mycket nära till hands att uppdaga, hurusom misslyckandet eller den mindre fuilkomliga framgängen af en offentlig ätgärd är att tillskrifva antingen bristen på uppon lyst och loyal medverkan från den enskil on I des sida, eller ock ett at oföretånd eller ne ) ovilja alstradt motarbetande. Deraf, att sta n ten nog exklusivt tagit skolan om hand, för sn Jatt blott genom sina omedelbara organer vr I vårda dess angelägenheter, har följt, att de tt. enskilde anse sig kunna lägga på skolan k. hela bördan af säväl undervisning, som upp fostran, och ställa skolan till ansvar för alls me ra funkbtarp Aanh falalagna 2bärdart RT FM me. ; I Bio eS NH me: —