Aftonbladet – 24 juli 1873, sida 3

måhända snart finna det ej endast lätt, men äfven nödvändigt att skänka honom mera än endast tillit. Efter fem minuter kom emellertid Campbell in. Valencia såg strax att han var sig alldeles lik emot henne, men han kunde knappt tala om något annat än om Headley, om bans sjelfuppoffrande mod, hans ihärdighet och ödmjukhet. Hvart ord var en ny tagg i Valencias samvete; med ett visst uttryck af bitterhet tillade han slutligen: Man kan lätt begripa grunden till hans längtan; sammä grund som jag är frestad tro finns hos halfva antalet af verldens ädlaste män och hos nio tiondelar af dess ädlaste qvinnor. Dertill hos många — Gud hjelpe dem! — hvilka ingalunda kunna räknas ibland de ädlaste och som derför inte taga den bittra kalken på samma sätt som han. . Hvad funderar nu vår filosof på? frå gade Scotbush och säg upp ifrån sin lammkotlett. Valencia fattade så mycket bättre hvarpå majoren syftade. Han berättade blott en saga, käre Fred. En saga? Håller Campbell på att bli författare? Campbells svar blef ett tyst skratt, halft vemodigt, halft skämtsamt. Jag är så trött, sade Valencia. Jag tror verkligen det blir bäst att jag går upp till mig. Hon gick till sitt rum, men någon hvila ble! det ej. Först satte hon sig ned och grät tills hon icke förmådde gråta, mera ock sedån låg hon vaken nästan hela natten samt kastade sig oroligt af och an. Bättre skulle varit om Ihon badit; men bön af en sådan anledning var något som Valentia aldrig hade tänkt lsig. Hon gick regelbundet i kyrkan, hor läste sina böner och bad för sin själ på