Aftonbladet – 24 juli 1873, sida 3

Amerikansk journaliswi. Hans majestät frainställde derefter några frågor rörande frimureriet i Amerika, dess titsträckning och sympatier o. 8. Vv. Särskildt önskade han veta, huruvida det utöfvat något inflytande på våra institotioners karakter samt Huruvida et i allmänhet ofthuldades af befolkningen. Korrespondenten redogjorde efter bästa förmåga för allt detta, och hans majestät lyssnade uppmärksamt. Derefter gjorde han sig uftderrättad om åtskilliga preseförhållander och syntes myc ket intresserad af berättelsen om egarnes till New-York Herald storartade planer med afseende på verldsutställningen i Wien. Konungen uttalade sin förvåning öfver storleken af de sumimot, som erfordrades för förverkligandet af dessa planer. Nu var timmen för de utländska ambassadörernes afskedsuppvaktning inne. En kammartjenare öppnade dörren och tillkännagaf, att deu franske ministern var anländ. Hans majestät reste sig, fattade hjertligt korrespondentens båda händer och sade farväl på. det förbindligaste, med artigheter och vänliga ord, som här ej behöfva upprepas. Två ambassadörer erhålla kunglig salut. Korrespondenten aflägsnade sig. vandrade igenom biblioteket och biljardrummet och nedför de långa trapporna till borggården, Vakthafvande militär gjorde litet emellan honnör för honom. Vid utgåendet körde en vagn, åtföljd af eskort, in på borggården. Soldaterne skyldrade gevär och trummorna hvirflade en kunglig salut. Den åkande var hans kungliga höghet furst Metternich. Korrespondenten för sin deltyckte, der han i allsköns maklighet passerade den öppna platsen, att ingenting kunde vara mera på sin lats, än att, när den ena stormaktens ambassadör emnade konungen, och den andras inträdde till bonom, trummorna ljödo och soldaterne presenterade gevär.